Hej! Jag har en dotter som är 12 år. Den senaste tiden har hon verkat så nedstämd och dyster. Om jag frågar henne hur hon mår så svarar hon knappt. Det känns som om hon skulle vilja berätta något för mig, men inte kan för att allt är så jobbigt för henne. Senast i dag när jag ringde hem och frågade hur det var, svarade hon: Varför bryr du dig om det. Hon har en syster som är 5 år och de har båda två väldigt starka viljor, och flera gånger om dagen ryker de ihop. Jag har en känsla av att hon riktar in sig på mig. Hon vill mig något. För mot sin pappa ( vi är sambo) är hon inte likadan, utan vill vara honom till lags och är hjälpsam och duktig. Dock sällan med ett glatt humör. Jag vet att hon är i puberteten och hur man kan bli då, men hon är som en soffpotatis. Sitter i sitt rum och chattar på datorn, går sällan ut. Jag vet inte hur jag ska bete mig mot henne, för hur jag än gör så är det fel, tycker hon. Hon har också väldigt svårt att bli nöjd. För ett tag sedan reste vi till Österrike (mycket för hennes skull) för att de skulle få se något annat än Sverige. Då ville hon hem till kompisarna. När det är vinter vill hon ha sommar och tvärtom. Hon blir sällan glad om hon får presenter. Utan vill bara ha mera, eller något annat. Jag är orolig att hon är deprimerad faktiskt. Vad tror ni? Mamma Mu...
Tack för Din fråga. Det finns inget i Din beskrivning av Din dotters
uppförande som får mig att känna mig särskilt orolig. Som Du mycket riktigt
skriver så är hon i förpuberteten och i psykologisk mening inne i en
intensiv frigörelseprocess. Hon vill vara sin pappa till lags medan mamma
devalueras. Hon är missnöjd med allt och inga ansträngningar hjälper för att
muntra upp henne. Uppför sig hennes kamrater likadant? Om det är ungefär
likadant så tycker jag att Du kan ta det rätt lugnt- om inte så kanske det
finns anledning till viss oro. Du kan i så fall alltid konsultera den
barnpsykiatriska mottagningen på hemorten- men mitt första råd är nog att
vänta och se...
Bästa Hälsningar Lars Davidsson, psykiater.
