Hej, Jag har haft en smygande trängselfobi under några år, som blir allt värre. Det gäller till exempel vid bilköer, speciellt om jag inte vet orsaken, broöppningar, konserter. I flygplan går det bra om jag sitter vid gången, men en gång satt jag i mitten, svimmade och det blev ett väldigt pådrag. Tyvärr är risken ganska stor att jag svimmar vid sådana situationer, vilket har hänt flera gånger. Det börjar snurra, det trycker på blåsa och tarm och det känns som om jag ska spricka. Det är bara vid trängda situationer detta händer. Det går över om jag lägger mig ner, men det är ju inte ofta man kan göra det i sådana situationer. Jag kan skjuta upp svimningen en kort stund genom att omedelbart börja. massera nacken Har sökt två gånger för detta, men tas inte på allvar. Först sas det bara att nervösa svimningar inte var något att göra åt. För ungefär ett halvår sedan låg jag på sjukhus för något helt annat, men då kom problemet upp och då sa en läkare, att det blir antidepressiv medicin, men det var egentligen hennes bord, så hon skickade istället en remiss till en psykiatrisk klinik. De skickade den sen vidare till vårdcentralen, men det fick jag aldrig kännedom om, så när jag långt om länge fick träffa en läkare där, så sa han att det bara var att ta det lugnt några månader, så skulle det nog gå över. Jag har fått Sobril, men det är ju bara kortvariga "plåster". Jag är beroende av bil och är det jag som kör så är det ju inte bra med sån medicin i kroppen. Det tar ju en stund innan den verkar. Varje gång jag ska någonstans, så måste jag ta ställning till, om jag ska ta Sobril eller inte, eller stanna hemma. Men utvecklingen går mot att ta Sobril allt oftare. Jag har inga hjärtproblem, men jag har epilepsi efter en olycka sedan 15-16 år tillbaka. För detta tar jag Lamictal och har inte haft anfall på många år. Jag är kvinna och 180 cm lång. Vet inte vad jag ska ta mig till.
Hej,
Tack för din fina beskrivning av dina symptom som verkligen är att ta på största allvar. Den fobi du beskriver är vanligare än många tror och den blir inte alltid som du säger tagen på allvar. Mellan 5-10% av vår befolkning delar dina besvär med dig. Det finns idag strategier att komma tillrätta med de här symptomen.
Kombinationen av "antifobiska" läkemedel och tex kognitiv beteende psykoterapi (KBT) med särskild inriktning mot just sociala fobier av den typ du lider av har vi idag mycket goda erfarenheter av.
Denna behandling bör enligt min mening skötas inom specialistpsykiatrin i samarbete mellan läkare och tex psykolog/arbetsterapeut med särskild utbildning inom detta behandlingsområde. Mitt råd är därför att du snarast kontaktar närmaste vuxenpsykiatriska mottagning och ber om ett sammanträffande med ansvarig läkare för bedömning och fortsatta åtgärder.
Som du förstår tycker jag inte att detta ärende ligger inom primärvårdens ansvarsområde.
