Hej, jag är en nu 43 årig man som bokstavligt menar det som jag skrev i överskriften. Ja, jag vet inte hur länge till det kommer att dröja. Men en sak är säker, jag kommer förr eller senare att flippa ur helt på grund av min längtan. Ja, jag bara känner det och känner mig faktiskt oförmögen att själv göra något åt det. Ja, det skulle bara ha räckt, tycker jag själv, om jag känt och märkt att tjejen, kvinnan velat gå mig till mötes åtminstone halvvägs någon gång. Ja, bry sig om det som verkligen kommer varandra nära. Frågan nedkortad. (Redaktionens anmärkning)
Tack för Din fråga som jag uppfattar som så att Du undrar hur man bär sig åt för att få uppleva kärlek och närhet både i fysisk och själslig mening. Du är 43 år gammal och hittills i livet har detta inte funnits för Dig. Tyvärr tror jag inte att jag har några bättre tips än de som Du säkert fått så många gånger från andra människor (professionella personer eller inte).
Internet är ju den nya mötesplatsen för människor (vilket Du naturligtvis vet) och de gamla finns ju kvar också. Jag förstår att Du är sjukpensionär vilket naturligtvis kan innbära att Dina naturliga kontaktkanaler (arbetsplats, föreningar etc) är begränsade liksom Dina ekonomiska möjligheter. Om det handlar mera om intrapsykiska hinder hos Dig själv så finns ju psykoterapi (vilket jag förstår att Du har genomgått under många år) och där Du antyder att nyttan varit tveksam.
Kärlek, närhet och sexualitet är något som vi alla söker och jag tror inte att jag som psykiater är bättre rustad att råda Dig än någon annan.
Hoppas att Du på något sätt kan finna någon slags lösning och att Du kanske åtminstone kan få uppleva något av det Du längtar efter.
Bästa Hälsningar
Lars Davidsson överläkare, psykiater.
