Hej! Jag är en 38-årig kvinna från Norrland. Jag tror att jag håller min depression "stången" genom att äta. Och framförallt sötsaker. Är det vanligt? Jag har läst en del om depressioner och förstått att de flesta slutar äta/tappar aptiten, jag känner det som om jag dövar känslorna genom att äta. Jag har gått hos psykolog via Vårdcentralen, men där fick man max 8-10 besök och när vi började närma oss någon slags "svar" så ville hon inte gå vidare eftersom hon trodde det skulle öppnas upp något som skulle krävas mer än de besök jag hade rätt till. Jag tackade nej till mediciner, jag tar mig en chokladkaka istället... (Har haft självmordstankar, sömnsvårigheter, humörsvängningar, ont i kroppen.) Jag vill bryta den här onda cirkeln, men jag har inga verktyg. Varför gör jag så här? Tycker jag är rätt frisk i övrigt, men jag har gått igenom en del saker som jag tror är obearbetade. Oerhört tacksam för svar... Med vänlig hälsning
Många deprimerade personer tappar aptiten och går ned i vikt. När depressionen släpper kommer matlusten tillbaka. Det finns emellertid en sorts depression som vi kallar säsongsbunden eller årtidsbunden depression. Den kommer oftast fram på höstkanten: man blir trött och energifattig, sover kanske mer än vanligt och man får ett starkt sug efter sötsaker (kolhydrater).
Detta är spännande för vi vet att ökad mängd kolhydrater i födan hjälper till att öka aktiviteten i ett av de signalsubstans-system i hjärnan som inte fungerar så bra vid depression. Att äta mycket sötsaker är alltså ett slags "självmedicinering". Om Du känner att Du kan ha en årstidbunden nedstämdhet är ljusterapi ofta en god hjälp för många människor. Tala med en psykiater på din hemort om detta. Jag tror det finns goda utsikter att hjälpa Dig.
Vänliga hälsningar Jan Wålinder professor, psykiater.
