Hej, för fyra år sedan led jag av en väldigt handikappande social fobi (som "alltid" funnits mer eller mindre med mig), som sedermera gick över med hjälp av terapi och medicinering (zoloft). Det var fantastiskt att kunna må bra på ett sätt som jag aldrig tidigare gjort, kände att jag blev "en ny människa". Så för ca ett år sedan började jag långsamt trappa ned medicineringen. I mitten av förra sommaren var jag helt medicinfri. Men framåt oktober började jag känna liknande nervositet som tidigare, som bara blev värre, trots att jag inte undvek situationer som jag tidigare gjort. Detta ledde till att jag började känna mig väldigt deprimerad, som att mitt "nya liv" bara var medicinens förtjänst, att jag egentligen fortfarande hade social fobi och lurade alla andra. Sedan fick jag panikattacker i februari (vilket var nytt för mig) eftersom jag kände att allt blev sämre och sämre. Nu har jag börjat med medicin igen, och har fått diagnosen depression. Ska jag behöva medicinera hela livet? Har en relativt hög dos (100 mg). Förut var jag van vid att tycka att så mycket var svårt och jobbigt, men nu har jag ju vant mig vid att "vara som andra", och jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta. Har haft mycket mörkare tankar denna gång än när jag först mådde dåligt. Är det vanligt att människor med en stor blyghet aldrig blir bra utan ständig medicinering? Tack på förhand.
Hej, du som skriver om social fobi.
Jag har bara möjlighet att ge dig ett ganska kort o koncist svar på din fråga/or. Generellt kan nog säga att social fobi många gånger är ett svårbehandlat tillstånd. Kombinationen av adekvat psykoterapi och medicinering har dock förutsättning att på ett radikalt sätt förbättra situationen. Har man en långvarig och svårartad ganska generaliserad social fobi så är nog risken stor att behandlingen måste fortsätta under mycket lång tid.
Livslång behandling kan vara indicerat. Mitt förslag är att du inte själv tar ställning till hur länge din medicinering skall fortgå utan att du gör det i samarbete med en psykiatriker som också kan ta ställning till om eventuella ytterligare "förstärkande" psykoterapisamtal skall sättas in då och då. Försök få kontinuitet med en och samma terapeut och läkare.
Bästa hälsningar
Jan Davilén
Överläkare, Specialist i psykiatri