Tjej, persisk bakgrund, 20 år, 161cm, 58kg. Hej! Jag ska förkorta hela mitt liv i några meningar och be om råd. Så länge som jag kommer ihåg jag har blivit förnedrar och sårad av min mamma i mitt liv. Jag har dessutom blivit agad sedan jag var 5 år vilket har upphört de senaste 5 åren då hon har gift om sig. Mina kusiner blir kyssta, kramade,...av sina föräldrar varje dag men jag kommer inte ihåg sista gången min mamma kramade mig eller sagt att hon tycker om mig. Jag vet att hon älskar mig men hon sårar mig och mina syskon hela tiden. Det blir tjafs om de minsta och dummaste sakerna som finns. Jag har försökt att prata med henne men det går inte , hon skriker att hon vet att hon är en dålig mamma och vill inte göra ett ord till från mig. Min stora syster flyttade ut ett år sedan då hon kom inte överens med min mamma. Min bror som är 18 år har också flyttat ut, han skolkar skolan och stjäler pengar av alla. Min mamma är väldigt oroligt för honom och tänker jämt om hans framtid. Hon älskar oss med hon är som sten känslomässigt. Jag tänker på att flytta ut hela tiden men tvekar eftersom båda mina syskon flyttade ut på grund av min mamma och hon blev väldigt sårad. Relationen mellan de blev bättre efter det, men jag vill inte såra henne med att flytta ut som mina syskon. Jag har alltid varit den som brytt sig mest om mamma och det ser ut som jag är den som blivit sårad mest. Jag vill gärna förbättra min relation till henne. Jag vill att mogenhet ska vara anledningen till att jag flyttar ut inte tjafs och fight. Hon vägrar att prata och vill absolut inte söka hjälp. Jag känner mig väldigt deprimerad och tycker att jag förstörs om jag stannar kvar...
Hej, tjej med persisk bakgrund!
Du frågar efter vad jag tycker och du ska få ett svar. Ja, jag tycker du ska flytta så snart du har möjlighet. Det du känner tror jag är riktigt, du skadas känslomässigt av din mor. Jag måste utgå från att du beskriver situationen på ett korrekt sätt, även om det kanske inte alltid är så enkelt.... Såväl du som dina syskon verkar ha farit illa på olika sätt av din mammas sätt. Med din lojalitet riskerar du precis som du skriver att kanske ta mest illa vid dig av alla. Den som förefaller ha de största problemen i din familj är ju din mor (förutom din bror, vars problem kanske också hänger ihop med din mors fungerande).
Enligt min erfarenhet är det alltid en risk att yngre syskon drabbas av dåligt samvete då även de funderar på att lämna föräldrahemmet. Gör det ändå. Sök hjälp för egen del och om din mor trots allt vill ha några råd från dig, be henne då söka hjälp för egen del. Du kan inte ta ansvar för din mammas känslomässiga problem!
Vänliga hälsningar
Jan Davilén, Överläkare, Psykiatriker
