Det har nu gått alldeles för långt. Hela huset är fullt med skräp, prylar, kläder, papper, m.m. Vi är fyra som bor i huset, men saksamlaren har själv dubbelt så mycket saker som vi tre andra har tillsammans. I detta fall är det min mor som är saksamlaren. Så länge jag vet har hon varit samma, men med tiden så har sakerna ökat och idag har det nått bristningsgränsen. Varenda utrymme är upptaget och i stort sett varje förvaringsutrymme spyr ut något (inklusive kyl och frys). Då min mor även är otroligt envis, har svårt för att ta kritik samt att hon vägrar att lyssna när man försöker säga åt henne att minska på sakerna så blir det väldigt svårt att uppnå en lösning. Flera gånger har vi gjort städrazzior då vi passat på att rensa i huset när mor varit borta, det har varit så skönt och befriande till en början. Mor själv har då haft blandade känslor, dels har hon gillat att det blivit lättare, samtidigt kan hon bli sur över att några av hennes saker saknas. Dessa razzior är ingen långvarig lösning eftersom grundorsaken inte löses, så efter en kort tid fylls huset upp igen. Vad kan detta beteende bero på? Och finns några tips över hur man kan gå tillväga?
Det här med "saksamlare" är en sedan länge känd företeelse. Den kan bli till bekymmer för framförallt anhöriga till personen ifråga.
Orsakerna till det här beteendet är komplexa och varierar från person till person. Vi kan hitta psykologiska/sociala förklaringsmodeller men även mer "biologiska" sådana.
Jag vågar inte spekulera kring orsakerna i denna korta beskrivning av läget och omständigheterna. Det råd jag kan ge är att ta kontakt med närmaste vuxenpsykiatriska specialistmottagning och först och främst få en
läkarkontakt för en första bedömning och synpunkter på fortsatt handläggning.
Du efterfrågar grundorsaken till din mammas beteende och det är den frågan jag hoppas du kan få svar på via kontakt med specialistpsykiatrin.
Vänligen,
Jan Wålinder
professor, specialistläkare
Netdoktors fakta om depression »
