Hejsan! För två veckor sedan började jag att äta Roaccutan för att få bort mina finnar i ansiktet. Det visade sig att jag inte alls tålde tabletterna och blev mycket deprimerad. Jag avslutade min behandling efter sex dagar men känner mig nu, efter två veckor, fortfarande väldigt deprimerad. Jag gråter ofta, får panikattacker, känner mig "bortdomnad" i huvudet (som att jag befinner mig i ett skal), kan inte sova, ingen matlust och känner mig känslokall. Det jobbigaste med allt det här är känslorna för min pojkvän. Just nu känner jag inga känslor alls, och det är ofta i samband med att tänka på att det inte finns några känslor för honom och rädslan på att de aldrig kommer komma tillbaka som jag får panikattacker och gråten kommer. Innan jag fick sådana här tankar så hade vi ett jättebra förhållande och jag är jätte rädd att dessa tankar kommer avsluta vårat förhållande, DET SISTA JAG EGENTLIGEN VILL! Så det jag undrar över: är det vanligt att känna såhär för sin pojkvän när man lider av depression? Och varför är det så? Tacksam för ett behövligt svar!
Detta är en viktig fråga som inte är så lätt att besvara. Jag har sökt information beträffande behandling med Roaccutan. Det finns rapporter om Roaccutanbehandling och samtidig debut av en depression men orsakssambandet
är fortfarande oklart.
Personer med tidigare depressionssjukdomar är
möjligen i en riskgrupp. Det bästa rådet jag i dagsläget kan ge Dig är att föra den här diskussionen mellan Din specilistpsykiater och Din hudläkare för att hitta den behandling som är bäst och mest effektiv och biverkningsfri.
