Fråga: På rätt eller fel väg?

Hej. Jag är man, 39 år, 175cm, 76kg. För ca 10 år sedan var jag sjukskriven 6 mån för depression och utbändhet. Jag visste då inte om några varningssignaler kopplade till detta, utan bröt i praktiken ihop i en sk "utbrändhet". Behandlades med Sobril, Zoloft och diverse sömnhjälpmedel. Jag gick sedan tillbaka till samma arbetsplats och samma jobb och var medecinfri ca 1 år efter händelsen. Under hösten/vintern 2007 började jag misstänka ett återfall. Däremot dröjde det ett bra tag innan jag tog kontakt med vårdcentralen där jag bor, för jag tror jag var rädd för sanningen. Under tiden jag väntade utvecklade jag bl a sömnstörningar och förstärkte en massa sympton (se nedan). I slutet av januari kontaktade jag vårdcentralen och i början av februari berättade jag för min doktor att jag alltmer kännt hopplöshet, konstant oro, ångest och skuldkänslor, rädsla för nuet, och för framtiden, okreativitet, nedstämdhet, fått svårare och svårare att prata "socialt" med andra, oentusiastisk, sett inga lösningar, bara problem, svårt att prioritera, komma igång överhuvudtaget och konstant trött. Kände ingen livsglädje, få anledningar till att orka med att ha det så här. Min läkare skrev ut Citalopram Teva som jag nu tagit 20mg/dag i fyra veckors tid. Jag fick även Oxascand mot min ångest och oro. Jag sjukskrev mig inte även om jag hade möjligheten, eftersom denna gång tänkte att jag upptäckt symptomen i tid.

Jag började ta SSRI på kvällen och upplevde förvärrade symptom på i princip allt. Men 5-10 mg Oxascand hjälpte, 1-2 ggr/dag. Sömnstörningarna blev värre direkt. Vaknade 6-8 ggr varje natt, men kunde somna om. Ändrade och tog SSRI på morgonen istället, men sömnstörningarna och andra, förvärrade symptom bestod. Vid återbesök 10 dagar senare berättade jag allt detta, och fick som komplement Zopiklon 7.5mg för att sova bättre. Detta hjälpte inte mot alla uppvaknanden. Fick Propavan utskrivet men fick sådana hemska myrkyp och baksmälla dagen efter (av 1 tablett, 25mg) att jag vågar inte använda den. Så nu har jag Citalopram 20mg i 4 veckors tid. Samma sak med Oxascand 1-2 st á 5mg, 1-2 ggr/dag, då jag inte orkar med ångesten/oron jag känner annars. Däremot har jag inte tagit ngt ångestdämpande på morgonen eller då jag varit på arbetet, utan bara när jag varit "ledig". Propavanet använder jag inte. Men jag tar en Zopiklon/kväll för att somna in bra. Jag går upp sju, tar min SSRI-tablett runt åtta, lämnar barn på skola, är på jobbet nio. Har just då inga större problem att kommunicera, mår neutralt. Däremot vid lunch och framåt börjar jag få svettningar, framförallt i händerna. Stickningar i ben. Huvudvärk. Vid stress får jag "tunnel-seende". Och dessutom har jag haft förstärkta symptom som beskrivit tidigare. Oron och ångesten finns där. Detta böljar fram och tillbaka under eftermiddagen, och jag drar mig undan människor eftersom det känns som det syns på mig att jag inte mår bra, jag får svårt att behålla ögonkontakt, puls går upp. Jag tar här ingen medicin mot detta, även om jag känner att jag skulle behöva. Fråga: Vad är det jag upplever här? Fortfarande förstärkta biverkningar av SSRI som smyger sig fram efter jag tagit tabletten på morgonen? Eller kan det vara tecken på att denna SSRI inte fungerar/inte räcker för mig (varken dos eller som enda anti-deppmedicin)? Kan ovantstående vara kopplat till Oxascand? Under en månads tid har jag tagit ungefär 100 tabletter á 5mg. Det blir ca 15mg/dag (vissa dagar 10mg, andra dagar när jag är ledig 2x10mg (lunch och kväll). Eller gör jag fel när jag väljer att må dåligt på jobbet istället för att ta en tablett? När jag sedan klarat av arbetsdagen och sätter mig i min bil för att åka hem vid sjutiden, så tar jag 2x5mg oxascand för att slippa ångesten och oron, det hjälper mig på kvällen och sen framåt 21.30-22.00 tar jag min insomningstablett, för att somna in bra men bara för att vakna flera gånger under natten. Jag ska träffa min läkare på måndag (idag är det torsdag) och en psykolog om två veckor. Gör jag mig en tjänst om jag även söker mig till psykiatrin så snart som möjligt, då jag känner att jag möjligtvis är på väg åt fel håll? Eller är det för tidigt att dra den slutsatsen? Jag själv tror att det inte bara är serotinet som är en del av mitt problem, utan även andra kemiska inbalanser, såsom dopaminet. Kan jag ha kortslutit vissa funktioner när jag brände ut mig/fick min första depression, som nu efter år av liknande stress, ger utslag? Tack på förhand.