Hej. Jag är en kille som snart fyller 20 år. När jag va 15 år så fick jag en panikattack helt plötsligt. Efter det gick jag runt med en overklighetskänsla, allt jag kollade på kändes främmande och konstigt. Kändes som jag inte va hemma när jag va hemma. Den känslan försvann efter ett tag kanske någon månad eller mer, kommer inte ihåg riktigt. Nu några år senare, för en vecka sen fick jag en ny sådan panikattack och nu går jag runt med dessa overklighetskänslor igen, känns som jag fått psykos. Allt känns främmande som jag kollar på och jag börjar bli rädd för att jag blivit schizofren. Min mamma hade schizofreni och jag har hört att de går i arv. Härom dagen så sökte jag upp psykmottagningen på sjukhuset. Innan jag snackade med psykiatrikern så snackade jag med en psykolog. Han sa att om man har ångest kan man känna den overklighetskänslan, att omgivningen känns främmande osv.. Jag frågade om de inte bara var när man hade panikattacken som man kände så och då sa han att man kan känna den känslan långt efter också. När jag sen kom in till psykiatrikern sa hon tvärtom. Hon tyckte de var konstigt att jag hade den overklighetskänslan eftersom jag inte hade panikattack just då. Hon gick in på psykos och berättade att man hade de hela tiden om man fått de och man har ju massa vanföreställningar eller hallucinationer, men det har inte jag. Alltså... jag vet vem jag är och var jag är och jag är helt normal annars. Det är bara den overklighetskänslan känns skrämmande. Kan inte den overklighetskänslan vara en vanföreställning?.. börjar bli orolig och jag sover dåligt på nätterna. Jag fick Atarax mot min oro och Propavan mot sömnen av läkaren. Hon trodde inte de var psykos men ändå sa hon att overklighetskänslorna inte sitter kvar efter panikattacken länge. Vad skall man tro igentligen? Känns lite ignorant av läkaren som nästan påpekar att de inte är något fel. Vad skall jag göra nu då? Vänta och se om overklighetskänslan går över igen? Tänk om den inte går över denna gången och jag får söka hjälp igen men bli ignorerad en gång till?
Tack för din fråga.
Det är inte ovanligt med de symtom du beskriver. Själva oron över att man kan ha drabbats av en svår psykiatrisk sjukdom, kan var tillräckligt för att vidmakthålla de overklighetskänslor du beskriver. Jag tycker det låter som du kan lita på den läkare du träffade på "psyk akuten". Det räcker dock inte med ett besök, Atarax och Propavan. Det kan vara bra i den akuta situationen, men jag hoppas du har fått ett återbesök på vårdcentralen eller på en allmänpsykiatrisk öppenvårdsmottagning? Det finns lite olika behandlingsmetoder till de symtom du berskriver, och vilken vårdnivå (vårdcentral eller psykiatrisk mottagning) man skall gå på beror lite på hur organisationen ser ut där du bor.
Det låter som sagt inte som du drabbats av en schizofrenisjukdom, men det låter heller inte som man bara kan vänta på att allt går över. Uppföljning bör ske enligt ovan.
Vänliga hälsningar,
Anders Berntsson
Chefsöverläkare, psykiater.
