Jag är en tjej som blev deppad i mars.. Innan det egentligen.. Men försökte ta livet av mej då.. Går hos en kurator o psykiatriker nu.. Äter maxdos av fluoxetin.. Ljuger till mej extra doser av stilnoct som jag blandar med cider..o Propavan o Attarax.. Jag blir inte bättre trots mina samtal utan har en "deadline" så att säga.. Tror ni att man kan bli bättre hur mycket dom än säger det..Men jag säger nej.. Nu tror dom även jag har borderline.. Då kan man väl inte bli bra vad jag har hört? Jag tycker bara symtomen o dödsplaneringarna blir värre o starkare hela tiden.. Men jag vågar inte säga det, iomed att dom då vill lägga in mej.. Vad tycker ni.. Brukar inte borderliner ta livet av sig med dödlig utgång oftast vad jag förstått.. Så.. Funderar o tänker rätt mycket o undrar hur man bäst ska göra.. Är det inläggning som brukar hjälpa då eller.. Kan inte säga nåt om det här till min psykiatriker iomed att jag säger alltid mina mediciner är slut.. Så jag får nya utskrivna.. Har över 900 stycken nu.. Men kan inte stoppa det här på nåt vis..Nåt förslag över vad o hur man ska bli bättre.. Tappar strax mina kontakter där.. Så då står jag helt utan skyddsnät.. har skrivit till karolinska oxo men vet inte vad jag ska göra nu.. med vänlig hälsning.. Deppad tjej..
Tack för Din fråga. Jag känner mig verkligen orolig över det Du skriver. Du har fått diagnosen depression och Du har fått behandling för detta (medicin och samtalsbehandling). Tyvärr har Du inte blivit bättre men Du verkar inte riktigt
säga som det är till Dina behandlare. Istället samlar Du på Dina mediciner och blandar sömnmedel med alkohol och underförstått så funderar Du på att ta livet av Dig. Vad jag också förstår är att någon tydligen antytt att Du skulle lida
av borderline (jag antar att Du menar borderline personlighetsstörning) vilket Du har förstått som att det inte finns någon behandling foör Dig och att det brukar sluta med att man tar livet av sig (vilket inte är sant).
Den bästa behandlingen för depression är medicin i kombination med kognitiv betendeterapi- det är åtminstone för tillfället det som anses vara evidensbaserat (förankrat i vetenskap). Jag vet inte vad för slags samtal Du har med Din kurator- det finns många olika slags inriktningar på
samtalsbehandling. Kanske är det så att Du behöver en annan slags samtal? På samma sätt kan det vara så att fluoxetin (trots att Du tar maxdos) inte är rätt medicin för Dig. Kanske behöver Du något annat- problemet är att hur skall Dina behandlare kunna veta om Du inte säger som det är??
Inläggning på sjukhus kan vara ett alternativ för att skydda Dig själv mot Dina destruktiva tankar och impulser. Om detta är lämpligt att göra nu måste Du diskutera med Din doktor eller annan behandlare.
Borderline personlighetsstörning är en diagnos som är allvarlig och som enligt mitt tycke måste ställas efter en nogrann undersökning (oftast innefattande olika psykologiska personlighetstester). Tillståndet är långtifran obotligt- men kräver ofta en relativt långvarig behandling. Jag undrar lite hur Du kommit på att Du skulle lida av detta?
Som sagt, jag känner mig genuint orolig för Dig och ber Dig att ta upp dessa frågor med Dina behandlare snarast.
Hoppas jag kunnat vara till någon vägledning.
Bästa Hälsningar
Lars Davidsson överläkare, psykiater.
