Jag är en tjej på 34 år som har haft panikattacker och fobier i många år. De sista två åren (efter en skilsmässa) så började jag må mycket sämre. Kände mig deprimerad och mkt ångest, ökade panikattacker, sömnsvårigheter. Då jag talade med min doktor då så sa hon att jag inte behövda höjda zoloften (som jag ätit i cirka 4 år) Utan det var bättre att lägga till buspar. Jag mådde väldigt dåligt , men tog inte busparen därför att jag är rädd att bli beroende av mediciner. Jag visste ju anledningen till att jag mådde dåligt---så då ansåg jag det vara ok att inte medicinera mer än zoloften 50 mg. I efterhand har jag förstått att det inte var så genomtänkt och doktotrn och jag kom sedan fram till att jag varit undermedicinerad under en lång tid. Förra hösten var jag sjukskriven pga dessa symptom..Mådde sådär när jag började jobba igen. Ett år senare, nu i höstas blev jag dålig igen. Egentligen hade jag vart ganska dålig hela tiden--,men jag kämpade mej till jobbet.
Tills kroppen sa ifrån ordentligt. Jag har nu höjt dosen zoloft till 150 mg. Doktorn säger att inom 4 veckor bör medicinen ha hjälpt. Vilket gjorde att jag efter 4 veckor höjde zoloften från 100 till 150 mg. Jag blev ororlig att höjningen skedde för snabbt? Nu har jag ätit zoloft 150 mg i 4 veckor---men förra veckan kände jag mig nedstämd igen och lätt ångest. Är det bra att höja zoloft dosen till 200 mg ifall jag inte känner mig helt bra? Eller är det redan nu läge att byta medicin? Eller ska jag avvakta lite? Vill säga att zoloften redan på 100 mg tog bort mina panikattacker--och det var dem jag från början ville bli av med. Jag undrar---är det farligt att ha gått med en obehandlad depression under en längre tid? Och finns det någon möjlighet att kroppen kan börja fungera normalt igen, efter att i många år (sedan 16 års ålder) haft fobier och panikattacker och en inre stress? Vill även fråga om en fobi som jag inte vågat prata med min doktor om---sväljfobi--och den försvinner inte även fast jag ökar dosen. Det är inte lätt att träna på den heller---t ex en hiss kan jag tvinga mig att gå in i...men att jag inte kan svälja maten och drycken när jag är med andra . Det hjälper inte att jag tänker att --nu sväljer jag. Det blir liksom stopp--och jag blir livrädd att jag ska sätta i halsen---vilket jag oftast gör--för att jag spänner mig så mycket. Jag har sällan hört talas om denna fobi. Hur kan man behandla den på ett bra sätt
Tack för Din fråga. Den bästa behandlingen, enligt samstämmig forskning, för besvär med panikattacker och fobier är Beteendeterapi, och till viss del KBT (Kognitiv Beteendeterapi). Det är i landet alltför få utbilda terapeuter i dessa discipliner, så det kan vara svårt att hitta lediga tider.
Man kan också göra försök med farmaka, och när man läser Din fråga ser man att du haft hjälp av Zoloft (sertralin). Det är ett erkänt vettigt alternativ till behandlingarna ovan. Ibland kan man behöva öka dosen, och när man mår bättre kan man passa på att sänka.
Du skriver att Du mådde bättre vid ett tillfälle när man gick upp till 100 mg. Det är inget som i sig hindrar att man i nuläget ökar dosen till 200 mg, men jag tycker Du inte skall göra det själv utan i samråd med Din Doktor. Du frågar också om man kan ta skada av att gå med obehandlad depression.
Rent fysiologiskt finns det inga belägg för det. De sociala och familjära effekterna kan dock vara mycket besvärliga. Sväljfobi, som Du nämner, är inte helt ovanligt. Även här är Beteendeterapi den bästa behandlingen, men farmaka kan hjälpa även här. Zoloft kan vara ett alternativ. Ett annat är den äldre medicinen Anafranil (Klomipramin).
Det finns ny forskning som visar på att hjälp via Internet kan vara ett fullgott alternativ vid fobier och panikattacker. Det kräver dock inledande och uppföljande läkarsamtal och finns f n enbart på vissa ställen i landet. Bl a Uppsala och PCK (Psykiatri Centrum Karolinska).
Vänliga hälsningar Anders Berntsson, chefsöverläkare, psykiater.
