Hur vanligt är det att man kan vara opåverkad av mediciner? Jag har fått testa en rad olika lugnande och som sömnhjälp utan effekt. Sobril - blir inte det minsta lugnad har testat upp till 30 mg utan effekt. Atarax 25 mg- blir inte dåsig och hjälper inte vid insomnande, däremot sover jag som klubbad när jag väl har somnat. Lergigan forte- på en tablett 50 mg samma effekt som atarax, min läkare sa då jag skulle ta 4-5 st på en gång så jag testade att ta 4 st, jag blev inte minsta dåsig men sov som en sten när jag flera timmar senare väl somnat. På morgonen upptäckte jag att jag varit uppe på natten och rivit ner grejer i lägenheten och har inte minsta minne av det. Dessutom var jag knallröd och uppsvullen i ansiktet. Det sista jag fått att testa är zopiklon (imovane), två timmar efter intag av en tablett 5 mg var jag fortfarande vaken. Är det normalt att inte reagera på dessa mediciner? Beror det på långsam omsättning eller vad? Jag har enbart tagit medicinerna ovan när jag haft behov för dem, kvällstid. Jag har dessutom fått propranolol (inderal) 10 mg utskrivet att ta vid "somatiska ångestsymtom" men har inte behövt testa dem ännu. Jag har inte hör talas om dem och läste i fass, där står inte något nämnt om att de kan verka lugnande eller användas vid oro? Vad menas med somatiska ångestsymtom? Jag har fått diagnoserna depression, ocd, agorafobi och "någon form av ångestproblematik" (jag tolkar det som gad?). Jag gillar min läkare på vp för han verkar tänka lite utanför ramarna men är ändå fundersam över det här propranolol, men vad säger ni om saken? Går även på cymbalta 90 mg som jag tycker verkar fungera bra än så länge. Började på efexor men efter höjning till 150 mg blev jag helt sömnlös, och tyckte förövrigt inte den gav önskad effekt fick då byta till cymbalta som känns bättre än så länge.
Sömnstörningar, vilka tycks dominera dina problem kan många gånger vara svåra att komma till rätta med. Först och främst måste man komma fram till vad som ligger till grund för sömnsvårigheterna. Orsakerna kan vara många och därför måste behandlingen bli mycket individuellt anpassad. Finns samsjuklighet med annan psykisk ohälsa?. Du antyder detta. En annan omständighet är att vi alla reagerar olika på tillförda läkemedel. Det kan bero på individuell känslighet för mediciner och på olikheter i hur vi omsätter läkemedlen i kroppen.
Ett sätt att komma de här frågorna på spåren är att mäta koncentrationen av det aktuella läkemedlet i blod. I nuläget vill jag rekommendera dig att ta kontakt med närmaste specialistmottagning för psykiatri och med en farmakologiskt kunnig doktor diskutera dina problem såväl när det gäller läkemedelsbehandling som indikationerna för dessa.
Skulle inte detta fungera finns ju vad gäller sömnstörningarna sk sömnlaboratorier på olika håll i landet. Då jag inte fått någon uppgift om var du bor nämner jag sömnenheter på tex Sahlgrenska universitetssjukhuset, Göteborg, Huddinge sjukhus, Stockholm och Akademiska sjukhuset, Uppsala.
Med vänlig hälsning
Jan Wålinder
Professor, specialistläkare
