Hej jag är en 25 årig tjej som precis flyttat utomlands för att plugga kurser på universitetet här. På ytan är väl allt bra, fixat lägenhet och en del vänner. Men jag har plötsligt fått så svårt att träffa nytt folk, jag känner som att jag sitter fast i något väldigt odefinierbart. Som om jag inte längre riktigt orkar vara social. Tidigare har det alltid varit jag som fått massa nya vänner och haft lätt att prata med människor. Så är det alltså inte längre. Jag fasar ofta inför middagar hemma hos andra tex. och framförallt möten med många människor samtidigt. Jag börjar bli ritkigt nedstämd här.. Det jag mest tänker på som en orsak är en av mina bästa vänner som tog livet av sig för ett år sedan. Jag har aldrig riktigt fått bearbeta detta utan försökt gå vidare bara. Men nu tänker jag på henne varenda dag och detta är säkert en anledning till att jag mår så dåligt. Jag känner för att gråta men ofta gör jag inte det utan biter ihop och spelar glad. Men jag har liksom tröttnat på detta nu och känner att jag behöver hjälp. Min energi går mer och mer på sparlåga och jag fasar för att bli ensam pga min oförmåga att umgås med andra. Hur gör man utomlands? Jag skulle behöva prata med någon. Finns det någon linje att ringa till i Sverige, som är gratis från andra länder? Undrar också om det är möjligt att bearbeta en nära väns död så här långt efteråt? Eller är jag dömd att leva med en ständig sorg? Skulle även vilja komma i kontakt med andra som är i samma situation, som känner någon som begått självmord. Hur gör man? Förutom allt detta är det massa andra saker som jag tänker på. Jag har inte haft den lättaste barndom, med mobbning och blivit slagen hemma. Det är kanske först nu som jag verkligen förstått hur pass mycket detta påverkat mig i min relation till andra. Kan bara ha tillfälliga, korta relationer även om jag skulle vilja satsa på något riktigt någon gång. Men jag känner mig så stängd i mig själv och ledsen. Skulle verkligen vilja ta mig ur det här och bli den jag egentligen är, en glad och fin tjej som gillar folk och nya möten.... Detta blev ett osammanhängande mail... är bara så förvirrad nu och orkar inte mer.
Hej!
Du är en ung människa som genomför positiva men också krävande saker för närvarande. Du har flyttat utomlands, ska etablera en massa nya mänskliga kontakter i en främmande miljö samt klara av studier. Ditt gamla sociala nätverk finns inte kring dig på samma sätt som tidigare. Du beskriver att du "fastnat i något "odefinierbart". Plötsligt har du fått svårigheter att orka med och klara dina sociala kontakter och du skriver själv att du börjat känna dig nedstämd. Det är klart att en sådan här utmaning ställer krav på stabilitet i den egna identiteten, något som man ofta inte hunnit utveckla fullt ut i din ålder.
Du tycks ha en begynnande depression som ofta åtföljs av social ångest, ibland så pass att individen börjar dra sig tillbaka och isolera sig från omgivningen. Det som tidigare framstod som spännande och utmanande kan kännas övermäktigt och jobbigt.
Att dina tankar går till din väns självmord kan ha att göra med din
nedstämdhet och behöver inte nödvändigtvis bero på att du bearbetat den händelsen dåligt men det kan finnas aspekter av detta med i bilden. Dina problem bör du samtala omkring i en terapeutisk kontakt.
Energiförlust är vanligt vid depression. Du ställer flera frågor som jag inte alla besvarar. Tycker att du i stället för att ringa på en hjälplinje ska vända dig till universitetets studenthälsovård och boka en tid. Ofta finns det möjlighet att träffa både läkare och terapeutiskt utbildade personer för att få den hjälp du behöver. Ångest och depressioner är vanliga problem bland studenter. Det finns hjälp.
Vänliga hälsningar
Jan Davilén
Överläkare, specialist i allmänpsykiatri
