Jag blev pappa för 2 år sedan-4de gången. Men det jag ska berätta om är inte lika underbart . Cirka 2 månader innan förlossningen fick mamman havandeskapsförgiftning hon blev inlagd p.g.a. blodtrycket. En månad före utsatt tid kommer våran dotter till världen under en mkt svår förlossning-höll på att mista både mamman och dottern. Efter denna traumatiska upplevelse så blir inget sej likt med mamman. Hon blir kvar på Prematuren och vill inte ha med dottern att göra-är mkt nere-hittar på nya fel på dottern hela tiden e.t.c. Jag trodde det skulle gå över- hormoner-men allt ökar när hon och dottern kommer hem. Mycket tårar samt irritationer. Vill bara hem till sin mamma (som hon hade dålig kontakt med innan förlossning). Hon sover dåligt-fast jag är uppe med dottern på nätterna och hon grubblar mkt om allt. Under denna tid erkänner mamman att hon har depressioner och jag vill att hon söker hjälp-utan resultat, hon går till barnmorskan men tar inte upp problemet. Hon tror efter ngn vecka att jag vill att hon ska äta en massa piller och riktar en hemsk aggressiv sida som jag aldrig har sett! Nu är det fel på: huset-andar som väcker dottern e.t.c.-dottern-alla möjliga åkommor fast hon är frisk-min son-ren mobbing-och Mej-får allt och lite till-livet har blivit ett inferno av onda ord & förtal..Nu har hon inga depressioner överhuvud taget & säger att det är jag som har problem. Hennes minne fungerar inte glömmer saker hela tiden-hon går ner från 68 kg till 56 på några månader-äter nästan ingenting-bara grubbler! Efter första året sa jag till mamman att om hon inte sökte hjälp för sina problem så kommer inte förhållandet att fungera, hon lovade igen men samma resultat. I juli månad i år började bad jag henne söka hjälp igen annars orkar jag inte mera...hon avböjde-så vår separation är ett faktum nu. Men problemen för henne fortsätter: lögner-glömska-raseri utbrott-personlighetsförändringar etc. Det jag inte visste innan jag blev pappa igen var att hon hade haft depressioner ngt år innan. Dessutom gjort en abort som ingen visste om (har inte pratat med ngn om detta) . Jag undrar vad är det för typ av depression hon har fått? VAD KAN MAN GÖRA FÖR ATT HJÄLPA HENNE? Vad ska jag säga på familjerätten? Ska jag säga sanningen om henne eller ska jag låtsas att hon är frisk? Hon vill det senare! Jag blir orolig för våran dotter. Tror inte att hon vill henne ngt ont men hon är mkt otålig och har "myror i baken" när hon ska mata dottern. Och denna minnessvikt gör mej ännu mer orolig? Vad gör man i sådana här fall?
Det låter som en besvärlig sits Du hamnat i. Du skriver att det är Ditt fjärde barn, men inte om det är samma mamma till alla fyra? Du skriver att mamman till Ditt fjärde barn hade genomgått en abort tidigare och haft depressioner. Den sjukdomsbild Du beskriver passar mycket väl in på en sjukdom som brukar kallas Bipolär sjukdom II. Det innebär att man kan ha flera depressiva perioder, men även uppvarvningsperioder. Dock aldrig direkt maniska tillstånd. Den här sjukdomen kan mycket väl accentueras, eller t o m bryta ut, efter en förlossning. Det bästa vore väl om Din dotters mor sökte läkare för utredning, men det låter inte helt lättordnat.
När det gäller ev synpunkter till familjerätten kan jag som psykiater ej ge råd bara genom ett brev. Vad Du kan göra är att söka kommunens familjerådgivare för samtal. Alla kommuner har familjerådgivare och telefonnummer finns i telefonkatalogen. Dit kan man gå, även själv utan partner, när man har de problem Du beskriver.
Vänliga hälsningar Anders Berntsson chefsöverläkare, psykiater.
