Att jag undrar beror nämligen att jag känner mig något kränkt och tillintergjord efter det att själv fått ta emot det här uttalandet om mig själv från så kallat fack håll. För det ska gudarna veta, att blir minsann inte lättare av att få en sådan stämpel. För om man mår någorlunda innan så mår man ta mig fan inte bättre av att få höra någonting sådant här om sig själv. För en depression för mig innan jag fick höra detta var mer ett jukdomstillstånd mer än en sjukdom, dvs. ett tillstånd man kontinuerligt befann sig i. Men en depression är ju inte på sätt, dvs. att man kontinuerligt befinner sig i ett sjukdomstillstånd. Nej, en depression för mig tidigare innan jag blev brännmärkt så var det mer ett tillstånd där man pendlade mellan att må bra och må dåligt, precis som ”friska” människor. För som jag trodde, alla människors sinnestämning pendlar ju där emellan. Och så likadant hos den deprimerade fast med den skillnaden att svackorna då man känner sig deprimerad, mm blir längre och djupare under vissa perioder. Men kan man med detta, som jag menar mer bygger på en människas personlighet betraktas såsom att inneha en psykisk sjukdom, när det faktiskt kan gå rätt långa perioder så man känner sig frisk. Ja, när fan ska man då bli frisk om man då en gång tvingats ta hjälp av psykiatrin? Ps. är inte så bitter som det låter, utan jag vill bara att de lärde ska tänka till lite! Jag är man, 44år, förtidspensionerad, lider stundtals av en så kallad depression. (Och det mer än nödvändigt tycker jag ibland) Tacksam för svar! Vänligen...
Att då och då känna sig nedstämd, deprimerad, ledsen hör ju till våra liv och är ju ofta en reaktion på det som händer runt omkring oss. Det är en naturlig och begriplig reaktion och är självklart inte en sjukdom. Ibland kan det emellertid hända att sorgen och ledsnaden blir så djup och svår att man kan tala om en depressiv sjukdom. Då behöver man professionell hjälp för att komma ur den fasen. Det är alltså viktigt att skilja på begriplig och förklarlig sorg och ledsnad å ena sidan och sjuklig nedstämdhet å den andra. Tyvärr blandar man ofta samman de här två tillstånden och det är inte bra
Vänliga hälsningar Jan Wålinder, professor, psykiater.
