Hej! Jag är en tjej på 16 år och har lidit utav depression sen i julas, jag började gå hos en socionom som trodde jag möjligtvis led utav en lätt form utav Asperberg, något som fortfarande utreds. Efter sportlovet mådde jag så dåligt att jag inte orkade gå tillbaks till skolan, jag har nu hoppat av och ska gå om gymnasiet i höst. Jag har också under den här tiden träffat en läkare som inte trodde jag behövde några mediciner. Båda tyckte att jag inte skulle utsätta mig för stress, vilket nu har slutat med att jag känner panik varje gång jag går utanför huset. Är det rätt? För mig känns det som om jag går bakåt om inte någon tvingar mig att utsätta mig för det jag inte tycker om. Min socionom lovade mig också möten under utredningen men har nu antytt att det inte är så bra och jag har inte haft några fler möten på ett tag, vilket lett till att jag mår sämre. Skulle möten störa utredningen? Kan mediciner hjälpa mig? Tack!
Hej,
För mig låter det som om Du inte fått de professionella kontakter som behövs för att utreda och behandla de besvär du beskriver. Och det är viktigt att du får hjälp så snart som möjligt.
Ibland hamnar många tyvärr av olika anledningar mellan flera stolar och då blir det inte bra. Ingen tar det riktiga vårdansvaret.
Då jag inte vet var du bor kan jag inte ge mer än ett allmänt råd. Med tanke på din ålder,16 år, tag kontakt med närmaste barn-och ungdomspsykiatriska klinik( BUP) och be att få träffa en läkare för diskussion om vad som bäst kan hjälpa dig. Jag tror mig läsa mellan raderna att god hjälp finns att få.
Med vänliga hälsningar
