Hej!
Med den klassiska kombinationen med flera års hög arbetsbelastning, med otydliga krav och en målmedveten, engagerad ansvarstagande personlighet är jag nu sedan flera månader sjukskriven för utmattningsreaktion. Med klassiska symtom som energibrist, sömnstörningar, koncentrationssvårigheter, känslomässigt labil och diverse fysiska symtom. Nu sedan några veckor relativt plötslig, för mig oväntad försämring med nedstämndhet, olust, vill inte planera och se framåt, vill bara "vara ifred", påverkad matlust, inslag av ångest. Vilket också förstärktes av att jag blev väldigt ledsen, besviken och orolig. Är en person med styrka och kontroll. Vid det sedvanliga återbesöket hos husläk föreslogs medicinering med Citalopram/Cipralmil. Jag är mycket tveksam till medicinering. Men mådde en tid tillräckligt dligt för att sänka motståndet något. Motiveringen som att man fortare blir hjälpt är inte tillräcklig. Däremot argument som minskad recidivrisk och god effekt vid tidigt insättande är för mig viktiga argument. Hur stämmer det i mitt fall? Jag har hittat en hel del som styrker det - som då i bakgrunden finansieras av läkemedelsbolag ...
Är det extra svårvärderat med denna kombination av utmattningssyndrom och depression, då symtombilder och biverkningsrisker går in i varandra? Vilka belägg och argument finns för respektive emot medicinering är positivt vid depression i samband med utmattningsreaktion? Efter självtester jag hittat på nätet tolkar jag det som att jag möjligen har en egentlig depression, eller förhoppningsvis endast en lätt depression. Vi var också på gång att försöka få barn.
Plan för KBT hjälp finns men ligger ett par månader frammåt i tiden. Tacksam för konstruktiva argument till stöd för mitt val i att välja medicinering eller inte. Rutiner, frisk luft, fysisk aktivitet och regebunden kost satsar jag på. Något annat eller annan behandling som finns? Tacksam för snart svar.
Tack för Din fråga.
Gränserna mellan utmattningssymtom och depression, samt när och om man skall medicinera, är svårdefinierade. Det kan även vara olika för olika personer. Det viktigste tror jag är att man har ett fungerande samarbete med sin läkare. Samt att läkaren vill försöka förstå de symtom man uppvisar, och försöka se eventuella bakomliggande orsaker. Kortfattat kan jag väl säga att idag tolkar vi utmattningssymtom som oftast beroende på faktorer i arbetet, i hemmet/relationen eller vid andra sociala kontakter. De symtomen kan och bör inte medicineras. Tyvärr ser inte alltid verkligheten ut så. Det finns många människor idag som får mediciner för att relationen eller arbetet inte fungerar.
Utmattningssymtom kan dock övergå i rent depressiva besvär. Då hamnar vi i ett annat läge rent behandlingsmässigt. Det Du skriver om motion, kost, KBT, och jag skulle även vilja lägga till alkoholstopp, är viktiga ingredienser i behandling av en depression. Ibland leder dock en depression till mer djupa och allvarliga symtom. Hamnar man i den graden av depressiva symtom bör man medicinera. Det är här samarbetet med en läkare kommer in. Det är inte alltid så att man själv märker av de symtomen, och därför är det bra med regelbunda läkarkontakter även vid lättare depression. Bedömningen kan då göras successivt om, och när, man bör använda sig av farmakologisk behandling, förutom de oven nämda.
Vänliga hälsningar
Anders Berntsson
Chefsöverläkare, psykiater
