Hejsan! Är en tjej som ska fylla 25 år i höst.
Förra hösten fick jag diagnosen att jag hade en medelsvår depression. I december månad blev jag sjukskriven för detta. Jag hade hundra procent sjukskrivning fram till och med i april i år, sen sänkte min läkare den till 75% och sen nu i juni 50%. I julas när jag blev sjukskriven va jag mammaledig, och har ju alltså föräldrapenning kvar idag eftersom att jag varit sjukskriven. och det var ingen förlossningsdepression jag fått utan det var depression på grund av andra omständigheter. Nu är det såhär att jag var hos min läkare idag och hon sänkte min sjukskrivning till 25% med anledning att hon sa att försäkringskassan fått nya regeler. Jag mår fortfarande fruktansvärt dåligt och ingenting i min vardag fungerar. Från läkaren får jag ingen hjälp och det enda hon gör så nedvärderar hon mig som mamma och person. Hon säger hemska saker som att jag skulle gjort abort med mina barn och att jag är helt värdelös som människa. Jag mår verkligen inte bra och känner att jag kanske skulle behöva ha en längre sjukskrivning. men jag vet inte hur jag ska göra? får inget råd av någon och mår verkligen jättedåligt. har funderat på att byta läkare eftersom att jag inte trivs med henne men min psykolog vill inte hjälpa mig med det och själv så får jag inte. Har ni något förslag på hur jag ska göra? Nu när jag varit sjukskriven så har ju min sambo varit hemma då från jobbet och vårdat barnen men på grund av att jag inte har så stor sjukskrivning kvar så måste han nu tillbaka till jobbet. Vet inte hur jag ska kunna bli på fötter igen tills om två veckor då han börjar. Är så trött hela tiden och ständigt irriterad över allt. är rädd att saker ska gå utr över barnen fast att det inte är menat så. usch, hoppas ni har ngt bra förslag för jag vet inte alls hur jag ska göra med ngt i nuläget.
Tack för Din fråga.
Jag kan inte uttala mig i just Ditt fall, om hur lång sjukskrivning Du behöver. Jag kan ge lite allmäna synpunkter och tankar kring sjukskrivning. Det Du skriver att Din läkare sagt låter dock mycket obehagligt, och rent av kränkande som i sig kan försämra ett redan dåligt mående. Du bör ta upp det tillsammans med denne läkare, dessutom med annan ansvarig på mottagningen.
Sjukskrivning i sig är oftast ingen behandling. Sjukskrivningarna har nog de senate åren tenderat att vara alldeles för många, och för långa, när det gäller en del psykiska tillstånd. Det blir kontraproduktivt att vara borta från arbetsmarknaden för länge vid en depression. Ett halvår låter väldigt länge, men det har som sagt blivt en annan praxis än vad som troligtvis är bra. Är man sjukskriven för en drepression längre tid än ett par månader måste man ställa sig flera frågor: Trivs jag på arbetsplasten? Vill jag tillbaka till jobbet? Har jag andra problem än just de depressiva symtomen som man måste ta tag i? Det är bra om man kan ha den diskussionen tillsammans med sin läkare.
Vänliga hälsningar
Anders Berntsson
Chefsöverläkare, psykiater.
