Hej! Jag är anhörig till en person som varit deprimerad i över 10 år. Han är i dag 27 år. Han har sedan i höstas börjat ta emot hjälp, vilket bland annat innefattar en utredning, då det finns misstanke om att det ligger en annan diagnos bakom depressionen. Han medicineras och har regelbunden kontakt med psykolog och läkare. Tidigare var han sur och tvär, ointresserad av att ta sig för saker och hade återkommande tankar på självmord/skada sig själv. Självmordstankarna har avtagit rejält, även om de finns där fortfarande. Han ser det inte längre som ett alternativ. Han är även mer beslutsam över att han ska bli frisk. Med andra ord är det mycket som är "positivt" jämfört med tidigare, då han inte ville leva och inte heller ta emot den hjälp som psykiatrin erbjöd. Det som jag nu funderar på är att han den senaste tiden har fått kraftigare ångest samt är mer "uppgiven" och gråtmild. Han säger ofta "hur kunde det bli såhär?" osv. Det är som att han har insett hur allvarligt det är/har varit. Han har levt i en bubbla de senaste åren. Är det vanligt att man kan må sämre innan tillfrisknandet börjar? Jag känner mig orolig över denna utveckling, samtidigt kan jag inte låta bli att känna att han är på väg mot ett tillfrisknande...
Hej,
Som svar på din fråga. Ja, det är inte ovanligt att man under en fas av tillfrisknande kan uppleva de känslor/reaktioner som du beskriver. De signalerar ofta en återgång till ett normalt och harmoniskt stämningsläge där de depressiva tankarna och handlingarna alltmer sjunker undan och banar vägen fram till en god livskvalitet.
Med vänliga hälsningar
