Jag har ätit Effexor (75-150 mg) i perioder mot ångest och depression. Jag mår riktigt bra med dem, känner mig "som vanligt" igen, bortsett från vissa sexuella biverkningar. Frågan är hur länge man kan äta dem utan att det är skadligt. Jag skulle vilja fortsätta hela livet etfersom jag fått tillbaka attackerna efter ett tag varje gång jag slutat (bortsett från när jag var gravid). Kan man äta Effexor som förebyggande behnadling, eller är det farligt på något sätt? Hämmas ens egen produktion av seratonin och noradrenalin av att man äter denna medicin så att man blir sämre på att klara sig utan? Vill ju egentligen inte "måsta" ha medicin för att klara av att leva, men jag märker så stor skillnad i mitt mående att jag helt klart verkar behöva dem. är det bättre att försöka sluta och börja igen om det kommer tillbaka, eller är det bättre att slippa "upp och ner" perioderna med ständig medicinering? Tacksam för svar! Har inte kunnat hitta svar på andra ställen.
Tack för Din fråga som egentligen innehåller många bottnar. Såvitt man nu känner till finns det inga kända farligheter med långtidsbehandling med Effexor och ur den synpunkten kan man mycket väl under lång tid (år??) stå på Effexor som underhållsbehandling- sannolikt då i lägre doser än man tar i ett akutskede. Bekymmret i detta resonemang tycker jag är att man egentligen inte har några bra vetenskapliga studier av långtidsbehandling med Effexor (eller för den delen med de flesta antidepressiva läkemedel). Orsaken är helt enkelt att sådana studier inte gjörs eftersom man förutsätter att läkemedlen tas under begränsad tid (vilket i verkligheten inte stämmer).
När det kommer till hur jag tycker att Du skall förfara så är naturligtvis ett första svar att Du nog bör diskutera frågan med Din doktor. Min uppfattning skulle nog ända vara att eftersom Du beskriver en såpass stor skillnad i Ditt mående mellan när Du tar medicinen och när Du inte gör det så skulle nog jag råda Dig att ta den också fortsättningsvis men att om någon tid (något år??) när Du mår väl försöka göra ett utsättningsförsök under kontrollerade och lugna former. I det fall Du då upplever att symptomen kommer tillbaka så är det ju inte värre än att Du på nytt kan börja ta medicinen.
En undran är vad för slags annan behandling Du fhaft såhär långt? Har Du haft någon slags psykologisk behandling? KBT? Kanske skulle detta kunna vara något som skulle kunna bidraga till att Du åtminstone på sikt skulle kunna sluta med medicinen?
Bästa Hälsningar
Lars Davidsson överläkare, psykiater.
