Hur kommer det sig att läkare är sådana purister när det kommer till medicin? Den utbredda skräcken hos läkarkåren att låta patienter som mår bra av en medicin också få fortsätta med den. Är det verkligen ett problem att låta en patient som förbättras av exempelvis Paroxetin, få fortsätta att äta den livet ut? Talar nästan dagligen med patienter som gruvar sig inför den kommande utsättningen av antidepressiva medel. Har grubblat mycket över detta men inte kunnat lösa denna gåta.
Vänliga hälsningar en mentalskötare
Det var en ovanlig fråga. Oftast beskylls ju vi läkare för att använda oss av för mycket mediciner. Jag ser inga problem med att fortsätta medicinera med exempelvis paroxetin, om patienten mår bra av sin medicin och inte har några biverkningar.
Vänliga hälsningar Anders Berntsson chefsöverläkare, psykiater.
