Hej! Jag är en tjej som är 23 år, 178 cm och 70 kg. Jag har haft en tuff sommar eller rättare sagt ett tufft år med mycket stress och ekonomiska frågor. Jag startade ett företag och det blir ju mycket utgifter de första åren, i år är vårt första. Det enda jag har gjort är jobbat, jobbat och jobbat. Jag har en son på 2,5 år som inte fick se så mycket av mamma i somras och det är jag jätteledsen för men ingen annan kan jobba förutom jag. Och till råga på allt började jag med ett till företag nu på hösten. Nu i efterhand känns livsglädjen i botten och jag har väldigt svårt att se någon ljusglimt i mitt liv. Jag känner att pengarna är ett stort problem och att jag inte känner samma kärlek till min sambo längre, men jag vill inte gå ifrån honom heller för man kan inte hitta en bättre man än han. Jag har tidigare sökt upp en psykolog och vi har talat mycket men jag har inte prövat någon medicin utan endast samtal. Nu när sommaren kom blev det uppehåll med samtalen och nu sökte jag upp henne igen pga. allt känns skit. Men vad tror du, borde jag försöka med medicin eller skall jag fortsätta med samtal. Jag har varit på dåligt humör en väldigt lång tid och jag börjar bli väldigt trött på det. Jag vill känna livsglädje!!
Tack för Din fråga. Jag förstår att Du har det besvärligt (småbarnsmamma, nystartat företag, ekonomiska bekymmer etc) men däremot känner jag mig långt
ifrån övertygad om att Du lider av det som jag skulle kalla klinisk depression (dvs sådan depression som nog för det mesta bör behandlas med medikamenter). Livet i sig är besvärligt...
Du går i samtalsbehandling och de flesta psykologer kan nog ge råd om och när man bör ta medikamenter. Mitt första råd skulle därför vara att Du frågade Din psykolog hur denne ser på saken. Ett annat alternativ skulle vara uppsöka den psykiatriska mottagningen på hemorten. På så sätt kan Du säkert få ett bättre svar än jag kan ge Dig.
Hoppas jag kunnat vara till någon vägledning.
Bästa Hälsningar Lars Davidsson överläkare, psykiater.
