Hej, jag är en tjej som skulle vilja ha svar på ett problem jag har... Om jag säger så här. Jag tycker inte i grunden illa om mej själv. Eller jag har inte gjort i alla fall. Men den senaste tiden har allting bara kastats omkull. Det känns HELA tiden som om jag är ivägen och överflödig. Jag har också en stark känsla av att jag är äcklig och värdelös. Det känns som om jag smutsar ner tillvaron för alla andra. Det är även så att jag är deppig och ledsen, men jag har ingen anledning att vara det, jag har det inte sämre än någon annan, men jag kan inte hjälpa att jag känner som jag gör. Och när dessa känslor framträder så blir det alldelles svart imon meej, jag vill bara att det ska försvinna och jag får en stark lust att bestraffa mej själv. Och jag hade inget sätt att göra detta så det blev massor med undantryckt ilska och frustration innuti mej och till slut provade jag rakblad och det hjälpte. Jag kände mej lugn efteråt. Det kändes BRA! Och det blev lite av en tvångstanke. Men nu har jag berättat för alla att jag har gjort detta mot mej själv och lovat att jag aldrig ska göra om det. Men då undrar jag VAD SKA JAG GÖRA ISTÄLLET? vad kommer kunna ersätta? För jag tror inte direkt att bara för att jag berättat det kommer alla äckelkänslor, och beskyllningar sluta. De kommer troligen bara bli värre och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag är bara så extremt rädd hela tiden, rädd för att vara till besvär, rädd för att misslyckas, rädd för att berätta om hur jag mår, rädd för mörker, rädd för spindlar, rädd för människor jag inte känner. Rädd! Tacksam för svar, :)
Tack för Din fråga. Det Du beskriver är långt ifrån ovanligt. Starka känslor av ångest, självhat och äckel resulterar i självskadehandlingar (eftersom man inte ser något annat sätt att uttrycka sig själv) och momentant så känns det bättre. Ångesten och ilskan släpper och ersätts av ett temporärt lugn. Detta är
naturligtvis inget bra sätt att handskas med sig själv. Mitt förslag är helt enkelt att Du söker professionell hjälp. Det finns hjälp att få och i Ditt fall skulle jag nog närmast tänka mig att Du skulle vara hjältp av att träffa en kvalificerad psykoterapeut (om Du dessutom behöver ta mediciner vet jag inte- ibland kan antidepressiva läkemedel vara till hjälp). Enklast söker Du behandling vis Din lokala psykiatriska öppenvårdsmottagning (eller via Din husläkare som kan remittera Dig).
Hoppas jag kunnat vara till någon hjälp och vägledning.
Bästa hälsningar
Lars Davidsson
Överläkare psykiater.
