Hej, jag är en 190 cm lång kille på 24 år som väger 85 kg och har frågor angående manodepressivitet, eller s.k. bipolär sjukdom. Jag har sedan ca 7 år tillbaka känt att jag mer än andra pendlar mellan mani och depressivitet. Jag arbetar med teater, musik, konst och studerar dessutom på högskolan. Under mina mest maniska perioder kan jag jobba med fem-sex projekt samtidigt. När jag skriver ett manus eller en uppsats sover jag knappt och känner ingen hunger. Jag pratar och skriver snabbare än vad jag själv "tänker" och har problem att hitta ord. Mitt självförtroende är oftast väldigt stort och jag sätter igång med stora projekt. Så plötsligt, efter en eller två veckor av denna sorts aktivitet blir jag plötsligt väldigt nedstämd. Allt känns fullkomligt meningslöst och alla omkring mig upplevs plötsligt som väldigt avskilda från min egen verklighet. Jag har ett väldigt stort kontaktnät och har många vänner, men de flesta tror bara att jag försöker "vara något" när jag pratar om mitt problem. Under mina djupaste svackor har jag funderat på självmord, men alltid upplevt det som orättvist mot min närmaste. Jag har själv en vän som tog livet av sig och som skakade min självuppfattning mycket. Det är så konstigt, för i vissa perioder kan detta tänkande vara borta och jag känner mig relativt harmonisk. Men alltid i samband med väderväxlingar eller nya projekt kommer dessa starka pendlingar tillbaka. Vad ska jag göra? Jag vet inte om det bara är jag som uppfattar detta som ett problem och är alldeles för självcentrerad, eller om jag faktiskt är sjuk. Vore mycket tacksam för svar
Tack för Din fråga. Av Din beskrivning att döma tycker jag det är lite svårt att säga att Du faktiskt skulle vara sjuk- det Du beskriver kan mycket väl vara mera av ett personlighetsdrag som Du på olika sätt har nytta av i Din
kreativa process som är en nödvändighet för Dig för att kunna fullfölja Dina studier och yrkesval. Om Du vill ha ett bättre svar på frågan föreslår jag att Du uppsöker en psykiater som kan göra en mera nogrann undersökning och ge Dig ett kanske mera välgrundat svar.
Bästa hälsningar
Lars Davidsson, psykiater.
