Här om dagen fick jag höra att då jag velat sluta med Seroquel, som jag fick förskrivet för sömnen vars effekt avtog allt eftersom så ansåg läkaren att den information han fått via min kontaktperson på närpsyk att jag antingen fortsätter ett tag till med den eller så drar han in min sjukskrivning direkt. Själv är jag övertygad om att det var sömnen som fick mig att må lite bättre, inte själva Seroquelen. Ända sedan jag fick den informationen har jag mått ännu sämre. Till och med skurit mig själv, något jag hållit mig ifrån i nästan 2 år. Det var nämligen sömnen som var mitt största problem, även om depression och självmordstankar varit ett kontinuerligt problem i mitt liv de senaste 10-15 åren. Har en läkare verkligen rätt att ställa ett sådant ultimatum? (min mor blev rasande, och kommer skälla ut honom när jag väl lyckas få en tid hos honom. Hon tyckte inte att man kan säga något sådant till en som redan ligger ned).
Hejsan!
Tack för ditt brev. Det är en komplex situation som du beskriver och jag har bara kännedom om de uppgifter som jag får via ditt brev och kan alltså bara svara utifrån det. Du beskriver att du har haft problem sedan 10 – 15 år med depression och självmordstankar, och även självskadebeteende, där sömnbrist varit en stor orsaksfaktor. Din läkare förskrev Seroquel som även du initialt ansåg gav god effekt på dina sömnbesvär, men nu har ni olika uppfattningar om behandlingen. Din läkare anser att du ska fortsätta med medicineringen, och du anser att den goda effekten på sömnen har avtagit. Eftersom jag inte var med på ert möte så kan inte jag uttala mig och ha åsikter om vad som ordagrants sades under mötet. Uppenbart är dock att du har uppfattat att din läkare i det närmaste har hotat dit med ett ultimatum om sjukskrivning.
Jag har följande kommentarer om det:
Sjukskrivning är ingen belöning för ”gott uppförande” eller liknande. Sjukskriven är man när man saknar arbetsförmåga. Det spelar ingen roll om du blir osams, eller är superkompis med din läkare, självfallet kan inte en läkare varken ge eller undanhålla en sjukskrivning av andra skäl än den medicinska bedömningen om arbetsförmåga. Däremot är du skyldig att göra allt som står i din makt för att bli frisk, för att erhålla sjukskrivning, som att ta de läkemedel som rekommenderas. Men självfallet är din upplevelse av medicineringen viktig för bedömningen om den ska fortsätta eller inte.
Ni jobbar tillsammans mot samma mål: att du ska må så bra som möjligt med de medel som finns tillgängliga. Dina ord väger lika tungt som läkarens, samtidigt som det är viktigt att du lyssnar på läkaren som kan göra en medicinsk bedömning såväl utifrån dina upplevelser som från objektiva data om dig. Jag tycker du istället ska fråga vad det är som gör att läkaren vill att du fortsätter med Seroquel, när du själv anser att effekten har avtagit. Läkaren förskriver inte läkemedel bara för att vara ”taskig”, förstås. Ni har brustit i kommunikationen med varandra.
Din läkare vill ditt bästa och gör en medicinsk bedömning av dig och vill erbjuda dig den bästa vård som finns tillgänglig. Om din läkare har uttryckt sig så som du beskriver skulle jag rekommendera dig att tala om det för honom eller henne på ett bra sätt att du tyckte det var obehagligt och det oroade dig. Läkare är också människor, och kan bli frustrerade, även om det inte ursäktar om vi beter oss oprofessionellt. Sen tycker jag att du ska försöka förstå varför din läkare vill att du ska fortsätta med Seroquel, jag är övertygad om att det finns en god tanke med det. Och gör det inte det, så kanske ni kan komma fram till det gemensamt efter en dialog. Slutligen, om du däremot inte känner så som jag beskriver för din läkare, att du har förtroende och respekt för hans eller hennes kompetens och avsikter, så bör du ta upp även detta. I värsta fall kan man tvingas byta läkare, men jag tycker inte att det du beskriver här på något sätt borde leda till det. Ni har en relation, och de relationer man har i livet ska man bevara. Försök hitta ett fredligt samförstånd och förståelse kring era olika uppfattningar kring medicineringen.
Netdoktors fakta om depression »