Jag är en kvinna i femtioårsåldern, som hela livet haft mörka perioder som jag bekämpat själv. För 6 år sedan fick jag cipramil som innebar en välsignelse. slutade efter två år, mmen gled sakta ner i mörkret igen. Min mormor led av psykisk svaghet som man sa förr, nu skulle man säkert säga depression, min mor har ätit cipramil i säkert tio år och år fint. Kan det vara så att jag alltid behöver äta det? Alltså finns endokren depression? Och- den enda biverkan jag känner är att vikten blir svårare och svårare att hålla i schack- är det också vanligt? Blir det lättare att gå ner om jag slutar med medicinen? Med vänlig hälsning ...
Det finns studier som indikerar att det finns vissa människor som kanske har en får låg produktion av transmittorsubstansen serotonin. De behöver då kanske någon form av tillskott. Cipramil (citalopram) höjer serotoninets effekt på receptorerna i hjärna. (eg. kvarhåller befintligt serotonin i mellanrummet mellan nervändslut och receptor) Det finns också studier som visar att hos vissa äldre människor minskar serotoninproduktionen med åldern. Vid båda dessa tillstånd är det kanske så att man behöver ett serotonineffekthöjande läkemedel. Sedan finns det ytterligare många teorier om serotonin, interaktioner, tillskott via kost (i f a tryptofan) etc, men vi lämnar det här. En del människor behöver troligtvis den här typen av farmakologiskt stöd under längre tider.
Din andra fråga om vikten är lite mer dubiös. Det finns rapporter om viktuppgång, men också om motsatsen. Rådet blir det gamla vanligt, men viktiga, budskapet. Kostsammansättningen och motion. Det kan aldrig nog poängteras hur viktig kosten är för vikten och välbefinnandet, och motion i någon form borde vara en av hörnstenarna i modern depressionsbehandling.
Vänliga hälsningar Anders Berntsson chefsöverläkare, psykiater.
