Är en tjej på 20 år (165 cm, 50 kg). Har varit hos en kurator på UPM för att få hjälp med mina ångestattacker. Har varit riktigt nere i panikångestgrejen sedan januari. Den senaste tiden har paniken tagit sig andra former. Det är som att kroppen har gett upp när paniken kommer och istället för att andas snabbare och vilja fly går jag in i ett apatiskt tillstånd. Pulsen går ner, musklerna blir helt slappa (kan inte röra mig), andningen går ner (avtar helt ibland) och kan inte tala. Kuratorn menar att jag är deprimerad, men jag har aldrig sett mig själv på det sättet! Trots mina ångestattacker är jag normal det mesta av dagen och då är jag som vanligt! Har varit deprimerad när jag yngre och som jag var då är jag inte nu. Ser ljust på framtiden när jag blir frisk och känner mig glad liksom! Har kuratorn rätt? Jag vill bara ha rätt behandling, vill inte behandlas för en depression om det egentligen är något annat! Tacksam för svar.
Tack för Din fråga. Av Din beskrivning att döma tycker jag mer att Du lider
av panikattacker än av depression. Bästa behandlingen för detta är en
kombination av antidepressiva läkemedel och kognitiv beteendeterapi (samma
antidepressiva läkemedel som Du skulle ta i det fall Du är deprimerad). Även
om diagnosen kanske är fel så är behandlingen i mycket densamma varför
egentligen inte någon större skada är skedd. Men jag tycker att Du skall se
till att få träffa en psykiater som kan se till att Du får rätt medicinoch eventuellt remitterar Dig till terapi.
Bästa Hälsningar Lars Davidsson, psykiater.
