Hej! Jag har mått dåligt väldigt länge. Mycket som har hänt i mitt liv. precis innan sommarn så åkte jag upp till psykakuten för jag hade en otrolig panikångest. Fick då en remiss till psykiatriska, där jag började gå i samtal, efter 3 samtal så sa hon att hon trodde jag hade hypomani, torgskräck o panikångest då såklart. Jag tyckte inte hon va bra alls,bad om sjukskrivning, det tog alldeles för lång tid, fick åka in på en akut tid med ångest igen, bad att få prata med någon annan, men då sa dom till mig att jag fick ta det med henne, varför kan inte dom hjälpa mig så jag kan få prata med någon annan, man måste tydligen vara frisk för att var sjuk. Blev iaf sjukskriven och fick citalopram utskrivet av en läkare som jag aldrig träffat för, vart sammanlagt sjukskriven 2, 5 månader ( då jag låg i sängen i stirrade i taket) kunde inte ens ta hand om min son som jag fick lämna till hans farmor. kraftiga sömnproblem, bad om stillnockt för jag vet att det funkar, men fick det inte utskrivet ( har inga tidigare drogproblem) fick något annat som inte funkar. sen skulle jag ha nytt recept på citalopramen, gick upp o hämtade det direkt av läkarn, han frågade inte ens hur jag mådde, hur tabletterna funkade eller nått. Precis när jag äntligen började må bättre så gick sjukskrivningen ut, o min läkare sa att han inte skulle sjukskriva mig mer för det va inte bra i samband med panikångest.jag mår bättre nu, men jag är jätte rädd för att må dåligt igen, saken är den att jag blev uppsagd pga arbetsbrist efter sommarn oxå. och om jag ska vara ärlig så vågar jag inte söka jobb är så rädd för att bli stressad igen.vill ju jobba, men läskigt att söka jobb. Läkaren fokuserar bara på min panik, o visst det är ett stort problem men jag har inte varit lycklig på många år, d har vart precis som att jag inte kan känna lycka, fast nu är det bättre pga citalopramen. vågar inte ens ringa min läkare. usch varför ska man bli behandlad såhär. Visst tabletterna hjälper otroligt mkt men har känt den senaste veckan att jag börjar få ångest igen. äter bara 20 mg om dagen, det är väl en ganska liten dos antar jag. vad ska jag göra, jag vill bara må och bli bemött som en människa, inte ett psykfall.
Tack för Din fråga. Vad jag förstår så lider Du av panikångest som Du har fått farmakologisk behandling för och det verkar fungera bra ( i den meningen att Dina symptom har minskat). Däremot känner Du Dig inte väl bemött eller förstådd på det sätt som Du skulle vilja.
Min undran är om det finns någon i det psykiatriska systemet som Du tycker förstår Dig? I så fall skulle ju detta kunna vara en person som Du skulle kunna anförtro Dina farhågor till och som i så fall skulle kunna hjälpa Dig. Om inte så är väl tyvärr det enda råd jag kan ge Dig att be att få byta läkare (vilket brukar kunna gå bra) eller söka behandling hos någon privatpraktiker som Du väljer själv (ekonomiskt är det för Din del ingen skillnad).
När det gäller Din sjukskrivning så är det naturligtvis så att man måste vara sjuk och därav arbetsoförmögen för att vara sjukskriven- om inte så antas man kunna stå till arbetsmarknadens förfogande (dvs få arbetslöshetskassa). Så är reglerna och åt detta är det inte så mycket att göra.
Hoppas Du kan finna någon behandlare som Du känner förstår Dig- behandling är inte bara medicin vilket jag till fullo förstår.
Bästa hälsningar
Lars Davidsson, psykiater, överläkare.
