Undrar mest om det är en depression jag brottas med. Har nämligen en tendens att "tala sanningar" med folk när jag blir onykter. Ofta uppfattas jag som aggresiv, när jag själv tycker att jag är rakt fram. Har problem att säga vad jag tycker när jag är sober. Har en ständig känsla av att inte räcka till. När jag träffar en partner, vilket jag inte alls har svårt för, så går det bra till en början. Sedan börjar tveksamheterna. Känner mig ofta ful och ointressant. En annan sak, är att en vän nyligen attackerade mig med frasen. Du har världens största ego. Jag tycker verkligen att jag är ganska ödmjuk. Får panik när någon säger så. Jag är 35, man, 180 cm och väger 75 kg. Har lite åldersnoja,med håravfall och så. Är nog ganska normalt, förutom att jag nästan alltid har keps eller mössa på mig. Får ingen stabilitet i min självbild. Vill vara ensam.....har tänkt på varför jag ska leva. Inte direkt självmord, men jag tycker inte att jag tillför speciellt mycket. Är så trött på att känna mig liten. Ska jag uppsöka en psykolog, eller är jag bara nojig. Hur gör man det, och hur mycket kostar det? Tack på förhand....
Hej "alkohol o mod"
Ja, det kan säkert vara en god idé att försöka få lite bättre perspektiv på dig själv. Kanske är det så att du ibland måste balansera ditt dåliga självförtroende och missnöje med dig själv med att "slå lite på andra?". För att våga det verkar du behöva stärka dig med lite alkohol. Alkoholen tar ju bort din egen självcensur och du kan ge luft åt din kritik mot omgivningen (som egentligen är en spegelbild av din självkritik och sådana sidor hos dig själv som du inte tycker om).
Omgivningen tycker förståss att du har "ett stort ego" när du blåser upp dig sådär och samtidigt känner du dig ödmjuk och liten inuti. Du får inte ihop dessa bilder.
Det är inte friskt att känna att man inte tillför någonting. Möjligen kan det finnas en depression med i bilden, men framförallt tror jag att det finns rejäla problem med din självbild. Du upplever tillvaron som meningslös. Så ska det inte vara. Psykologisk behandling tror jag skulle göra dig gott. Kanske kan du också vara hjälpt av medicin. Det går inte att avgöra utifrån dessa uppgifter.
Börja med att kontakta din egen psykiatriska mottagning och rådgör med dom. Kostnaden varierar mycket beroende på om man kommer i åtnjutande av den offentliga vårdens terapeuter eller om man blir hänvisad till en privat terapeut. Inom den Landstingsdrivna vården är kostnaden faktiskt mycket modest med det högkostnadsskydd som finns.
Bästa hälsningar
Jan Davilén
Överläkare, Specialist i psykiatri
