Jag är en kille på 31 år, 177 cm lång, vikt runt 73 kg. Jag funderar ofta på självmord, men det är mest känslan i sig som är så svår att värja sig emot. Jag har inga vänner alls, ingen att prata med på telefon, min familj fördömer känslor som ångest och sorg och jag bor just hos dem, och alla människor jag träffar i verkliga livet, dömer mig för mina problem. Alla. Tyvärr hjälper inte terapi, för mina problem bottnar i, att jag är en människa som inte "passar in" och jag vill inte förändras. Låter kanske konstigt, men ni får tro mitt ord. Jag är rädd och mår fruktansvärt. Medicin och terapi i sig ger ju ingen lycka eller helande i form av kroppslig närhet. Några tips?
Tack för din fråga. Jag förstår av din beskrivning att du har det svårt och du konstaterar att vare sig terapi eller mediciner har varit dig till hjälp. Jag antar därför att du provat detta och kommit till denna slutsats utifrån dina egna erfarenheter. Du berättar att du är en människa som inte "passar in" och att du inte vill förändras. Jag antar att vad du menar med att "inte passa in" handlar om att du inte "passar in" i det liv som du just nu lever.
En fråga som slår mig är i vilket sorts liv du tror att du skulle passa in bättre? Finns det några möjligheter att förändra dina yttre omständigheter? Jag antar att din fråga egentligen är mycket större än såhär och säkert förtjänar ett längre svar. Kanske terapi ändå kunde vara ett sätt att formulera möjliga utvägar snarare än en lösning i sig?
Bästa Hälsningar, Lars Davidsson, psykiater.
Netdoktors fakta om depression »
