Har bett om hjälp hos alla mina vårdgivare, familjen vet om hur dåligt jag mår, några av arbetskamraterna vet. Men vad ska jag göra när jag inte längre orkar leva? Sitter ensam ikväll, maken är utbjuden på middag, tidigare under veckan var han på kurs. Vuxna barn som fortfarande bor hemma men är ute. Har nu tagit ett par Stesolid för att inte slå sönder allt i huset, för det är det jag känner för just nu. Kommer att ta sömntabletten vid halv sjutiden för att slippa vara vaken i helvetet. Och krisar det sig har jag ett gammalt förråd att ta ur.
Varför ska man leva för när kroppen inte längre orkar. Måste vara på arbetet en halvtimma före min ord. arbetstid för att vi ska ha utbildning i 2 tim. Det är andra dagen denna veckan jag måste komma tidigare. Morgnarna är ett helvete, vaknar med ångest. Stesolid hjälper så jag kommer iväg till jobbet. Men vet ej om jag egentligen behövs där. Eftersom jag har 1/2 förtidspension ses jag väl som bara till besvär. Jag hatar mig själv så varför skulle någon annan tycka något annorlunda. Och ljusbehandling blev det inte i år. Man spara pengar i vården. Ja, tänk va pengar det sparas när vi som behöver vården inte är i livet längre. Vet inte varför jag skrivet till någon okänd människa som ändå inte kommer att svara. Det är väl sånt här man gör när man inte är riktigt klok.
Tack för ditt brev som berörde mig mycket. Du undrar över varför man egentligen skall leva och av denna fråga förstår jag att du har det mycket svårt. Du har värk och smärta i kroppen, ångest i själen och kan inte sova utan sömntablett. Du har fått förskrivet antidepressiva och ångestlindrande läkemedel vilka du tar men som verkar ha en otillräcklig effekt. Du har dessutom föreslagits ljusbehandling vilket inte kunnat ske (efter vad du säger brist på resurser). Maken och barnen finns hemma men du känner dig ensam med dig själv och din plåga.
Om jag skulle föreslå dig något som måhända skulle kunna hjälpa vore det att söka samtalsteraputisk behandling. Det man vet om depressioner (och de flesta andra psykiska ohälsotillstånd) är att det oftast är bättre att kombinera olika slags behandlingar med varandra än var och en för sig själv. Förhoppningsvis kan din psykiatriska mottagning hjälpa dig med detta.
Jag hoppas att detta kan vara dig till någon hjälp och önskar dig allt gott.
Med Vänliga Hälsningar
Lars Davidsson, Psykiater, överläkare
Netdoktors fakta om depression »
