Jag är en tjej på snart 17. Jag har varit deprimerad sen 3 år, har haft självmordstankar sen 2. Jag blev 'upptäckt' sen jag helt enkelt inte orkade länge, o tog kontakt med kuratorn på den skolan jag gick på. Hon skickade mej till en läkare, som skickade mej till Bup.. Jag äter nu antidepressiva medel, o går hos en tant på bup, med oregelbundna tider, ibland varje vecka, ibland varje månad. Jag har ätit medicin i ung ett halvår nu, det har tagit bort den konstanta ångesten, men inte själva tankarna om ni förstår. Jag kände mej bättre ett tag, fick tillbaka lite livslust o kunde läsa ett tag igen, men det har försämrats.. Jag orkar snart inte länge, det drar ihop sej.. Jag vet att jag måste kämpa för min familjs skull, men det är så svårt. Vad kan jag göra mer? Jag äter 30 mg om dan av medicinen, ska jag be min läkare höja dosen? Ska jag gå till en 'riktig' psykolog? Bör jag läggas in? Jag ska börja skolan igen i höst, jag tog ett sabbatsår eftersom jag inte kunde gå i skolan.. Är så nervös föratt jag inte ska kunna fixa det föratt jag inte är frisk tills dess.. Det skulle vara jättesnällt om ni kunde svara, jag behöver all hjälp jag kan få. tack på förhand
Tack för Din fråga. Som jag förstår det har Du en kontakt pa BUP och Du är i behandling. Dock tycks det som om Du blivit sämre igen efter att Du till en början förbättrades. Mitt förslag är att Du i första hand diskuterar detta med Din behandlare på BUP. Det finns lite olika saker som skulle kunna göras (bla de som Du sjalv föreslår) men det är inte helt lätt att veta vad som skulle kunna vara bäst i Ditt fall. Säkert finns det saker som skulle kunna hjälpa- men det är nog Dina behandlare som är bäst på att råda Dig.
Bästa hälsningar och lycka till!!!
Lars Davidsson överläkare, psykiater.
