Hej. Jag är bara 15år gammal och en tjej. Helt plötsigt kände jag mig bara nere ingeting är bra längre. Det ända jag vill är att vara hemma. En kille som jag har träffat lite bara undviker mig nu det känns hemskt jag gillar verkligen han. Det får mig att känna mig ledsen är jag så tråkig. Eller va är felet? Ingen av mina kompisar förstår för det har aldrig hänt dem mina föräldrar känns inte riktigt som dem heller förstår. Fast det är inte det enda därför jag är nere. Jag känner mig så himla misslyckad mot alla andra. Jag är ganska trög som mina kompisar säger vilket jag själv kan säga om mig själv till dem. Även om jag vet att jag är ganska virrig i huvudet eller va man ska säga. Jag har ingen sjukdom eller så. Det känns bara hemskt att man kan känna sig så himla misslyckad. Jag har till och med funderat på självmord eller bara försvinna ett tag. Innan var jag jätte rädd för döden speciellt vad som skulle hända efter. Men nu bryr jag mig inte om jag skulle dö nu. Det skulle va skönt att komma till en tyst värld. Där det inte finns några bekymmer. Jag har aldrig sagt till någon om hur jag känner mig. Inte hela sanningen iallafall. Jag vill inte att dem ska bli oroliga när jag pratar om självmord och sånt. Som sagt jag skulle vilja göra självmord men ändå inte. Det skulle bara va skönt och bli medvetlös eller ligga i koma och sen komma till liv igen. Fast vad vet jag, jag har juh aldrig varit med i en koma eller varit medvetlös. Som sagt är detta en depression eller är det bara jag som inbillar mig?
Tack för Din fråga.
Av Din beskrivning förstår jag att Du inte alls mår bra och tom funderar på att begå självmord. Jag skulle verkligen vilja rekommendera Dig att söka hjälp. I första hand tycker jag att Du skall tala med Dina föräldrar om hur Du känner Dig, i andra hand kanske en skolkurator kunde hjälpa Dig? Den barn och ungdomspsykiatriska mottagningen på orten är en annan möjlighet.
Sök hjälp- det finns god sådan att få!!!
Bästa hälsningar
Lars Davidsson, psykiater, överläkare.
