Hej! Jag är 37 år - 80Kg, och har sedan länge haft ganska många olika mediciner för panikångest (min första panikattack tror jag jag hade när jag var i 10årsåldern men är inte helt säker) sedan ca 6 år bakåt i tiden utan framgång. Både zoloft, cipramil, cipralex, remeron, effexor, m. fl samt xanor, xanor depot (vilka är de enda som faktiskt hjälpt mot mina fobier och paranoida tankar) och liknande av dessa typer. Ett av mina problem är att jag oftast försöker få mig att framstå som mycket bättre mående än jag egentligen är. Jag kan i prinicip aldrig träffa min läkare pga att jag inte tar mig ut. Tilläggas ska att jag nu tar 3 st. 2mg stesolid per dag (på grund av en felsägning från mig, jag hade fått ett par stesolid av en vän när en panikattack började sätta in och när jag sa det till min läkare så gissade jag "storleken" och det blev helt fel.., det är alldeles för lite för mig men ändå säger jag att jag är nöjd med det för att sedan gå därifrån och tänka att jag får aldrig den hjälpen jag behöver. Jag har inte prövat att kontakta min läkare per mail, det skulle förmodligen gå lättare men jag vet inte om det går att göra så, vet ni om det går? Eller kanske rentav byta läkare då denna (omtänksam mm är han) inte verkar vara så insatt i psykiatrisk medicinering, eller vad det nu kan heta. Jag har egentligen hundratals frågor men någonstans måste jag börja och krafterna att göra något alls är snart helt slut känns det som. Och ja, det händer att jag tar till alkohol när jag ska ut och träffa någon person, vilket jag mycket sällan gör i och för sig men det känns inte bra att behöva ta till det. Hoppas ni kan hjälpa mig med det här, jag orkar snart inte längre.
Tack för Din fråga. Jag förstår att det inte alltid är så lätt att få fram det man vill ha sagt när man träffar sin doktor och naturligtvis kan brev eller e-mail vara ett bra alternativ att få sagt det man vills säga. Åtminstone tycker jag att det är väl värt ett försök. Sedan är det ju så att medicin sällan är den enda boten- bäst brukar det bli om man kombinerar medicinen med annan behandling (tex psykoterapi) vilket jag tycker är något som Du kanske skulle kunna ta upp i Ditt brev.
Du kan naturligtvis byta doktor om Du har funderingar kring Din doktors kunskaper kring psykofarmaka (det är naturligtvis så att olika doktorer vet olika mycket om olika saker)-men det hjälper ju knappast mot problemet att inte få fram det Du vill ha sagt. Det finns således saker som kan göras och rimligen finns det hjälp också för Dig.
Bästa Hälsningar Lars Davidsson, psykiater.
