Jag har nu ätit Citalopram 40 mg och Remeron 30 mg i snart ett år men jag blir aldrig frisk. Jag jobbar men jag har ingen glädje av det. Jag hittade min dotter efter ett självmord och sedan dess är livet sig aldrig likt mer. Jag förstår att sorgen och saknaden får jag alltid leva med men hur länge ska jag känna att livet inte är värt någonting? Min läkare tycker inte att jag kan öka dosen mera och jag har blivit bättre men jag är långt ifrån bra.
Hej! Hur länge varar en depression undrar du? Det går inte att ge något entydigt svar på detta. Oftast kan man hos en tidigare psykiskt frisk person där tydliga yttre orsaker tilll depressionen kan identifieras häva den på en ganska begränsad tid. Veckor till månader, är ett rimligt perspektiv. Ju längre en depression stått desto svårare att häva den och desto större risk att man kanske aldrig riktigt återkommer till sitt tidigare stämningsläge. Du har förlorat ett barn. En erfarenhet som anses vara något av det kämpigaste en människa kan drabbas av, att det sker genom självmord gör inte saken lättare. När dödsfallet inträffade, framgår inte säkert, men jag kan ju anta att det var för något år sedan. Ett år är en relativt kort tid för att komma över en sådan händelse. Det är inte säkert att det verkligen är en depression du har, utan att det helt enkelt är sorg-som du själv också skriver. Sorg och depression är inte samma sak. Hur länge en människa behöver sörja en nära anhörig, ett barn, är väldigt individuellt. Jag anser inte att ett år är en särskilt lång tid i det här sammanhanget. För att du ska få ett säkrare svar på din fråga tror jag du skulle behöva träffa en människa som har kompetens på området sorg och depression. En sorgeprocess kan gå fel. Fastna och hamna i ett slags återvändsgränd. Skuldkänslor är ett vanligt problem efter självmord hos en nära anhörig. Sorg kan också kompliceras av depression, men som jag skrev: sorg och depression är inte samma sak. Att sörja är ingen sjukdom, det är en sund psykologisk reaktion på en stor förlust. Samtal kan kanske hjälpa dig vidare med sorgeprocessen och småningom göra det möjligt för dig att på nytt uppleva livet som meningsfullt. Att träffa andra människor med liknande erfarenheter kan också vara en bra hjälp.
Hoppas du kan få ut något av mitt svar, hälsningar Jan Davilén, Överläkare, Psykiatriker
