Hejsan är en tjej på 35 år 168 cm 73 kg som undrar lite om de primitiva försvar som jag har i min borderlinepersonlighet. Förklaring: Jag har all hjälp man kan få inom vården, jag har en psykolog jag litar på, går till dagvården på mottagningen 3 dagar i veckan 9-12, detta efter en krisreaktion som slutade med inläggning på psyk.avd i en vecka, inkl läkare som kan skriva ut medeciner mm. Hela denna arsenal men vad gör jag jo motarbetar totalt. Vill inte ha medeciner, för depression o sömnsvårigheter. Har inte kunnat ta eot hjälpen jag får pga livsleda o många tidigare svek. Problemet är jag vill nog i grund o botten ha hjälp men gör allt för att motarbeta. Och nu i dagarna började jag förstå varför jag inte kan ge ett enkelt svar till dessa hjälpande människor. Jag styr inte detta själv utan mitt primitiva försvar, Hela systemet skriker fara , våga inte slappna av = sova, att hålla allt o alla på avstånd tyvärr även dom som ka hjälpa hamnar i den kategorin. Nu har systemet gått i baklås o jag kan inte stoppa den karusell som snurrar fortare o fortare. Snälla ni hur kan man i första hand själv få bukt med dessa överaktiva försvar, eller ska man vänta på att systemet/kroppen kraschar igen. Helst utan medeciner. Mitt liv är kaotiskt med en bråkig o oense relation till barnens far. sociala har gått in för att stödja mig i min föräldraroll, avlastningsfamilj kontakt med min före detta mm. Söker svar i er panel med psykiater har ej tillgång till det i det vårdteamet jag har runt mig. Med vänlig hälsning en med borderline/egentlig depression.
Hej! Jag uppfattar dig som insiktsfull. Du har säkert problem med tilliten och förmågan att lita på människor. Det är vanligt att man i sådana lägen själv avvisar för att inte riskera att bli avvisad. Har inget patentråd att ge dig mer än att du ska fortsätta ditt samarbete med dina hjälpare. Försök att lös de problem som uppstår med dem under resans gång. Genom att arbeta igenom och utveckla er relation utvecklas även du. Låter som att du fått tillgång till bra och adekvat hjälp.
Många hälsningar, Jan Davilén, Överläkare, Psykiatriker
Netdoktors fakta om depression »
