Hej! Jag bestämde mig efter ett par veckors funderande för att skriva hit, för att jag behöver hjälp och detta forum känns lagom anonymt och tryggt. Då börjar vi det var många månader sedan jag mådde bra, mer än ett halvår sedan. Det mesta i mitt liv går på sparlåga och jag får svårare och svårare att orka med vardagen. Jag har så lite energi att jag måste "tvinga mig själv" och använda viljestyrka för att orka genomföra mycket enkla uppgifter. Allt från att städa lägenheten och andra vardagsuppgifter till studier, sociala relationer, arbetsprestation. Det svåraste är att fatta beslut, det tar lång tid och mycket ångest. Det här är inte någon ny känsla, under hela mitt lvuxna liv har jag haft dessa perioder där jag varit mycket nedstämd, nu är jag snart 30. Jag har även fått ett år psykodynamisk terapi som avslutades för ett par år sedan. Jag vägrade dock behandling med antidepressiva medel då. Men just känner jag att det räcker, på något sätt måste jag förändra min aktuella situation. För nu är nedstämdheten så påtaglig att jag inte orkar med den längre. Det mesta i mitt liv känns helt enkelt otroligt jobbigt, oinspirerande. Ja, jag är missnöjd med allt. Min självtillit är låg och min tilltro till min förmåga är bristande. Jag är mycket passiv just nu och jag avskyr det. Det är så mycket jag behöver ändra på i mitt liv att jag inte vet var jag ska börja. Det stressar mig. Jag gillar inte mitt jobb, jag vet inte vad jag vill göra/utbilda mig till (eller kanske vad jag klarar av att göra) Jag vill förändra mitt liv åt det som jag uppfattar som det positiva - sluta röka (men det vågar jag inte, för jag vet inte hur jag ska kunna hantera mer ångest än jag gör just nu och överleva), börja träna, äta bättre, ha ett vackert hem, kunna drömma och känna hopp inför framtiden, känna inspiration men det gör jag inte och det är knäckande. Jag känner dessutom att jag tär på mina nära närmaste relationer, eftersom jag är så låg och rädd hela tiden. Jag hör att de blir ledsna av att jag är låg. Det gör mig rädd. Livet kan inte bara handla om det här! Men samtidigt har svårigheter att hålla uppe intresse för saker jag brukade tycka var kul och jag har svårighet att gömma mig bakom käcka masker. Ofta isolerar jag mig, stannar hemma fast jag t ex är bjuden på fest. Jag känner att jag inte har något att ge, eller bidra med för att jag är för misslyckad och det är redan kört. Jag vet att det är ett destruktivt beteende, som rullar på automatiskt. Jag tror att det går att ändra på eftersom jag vill det. Men inte själv. Vad tycker du att jag ska börja med? För att inte bara överleva utan att faktiskt leva? Vem kan hjälpa mig att prioritera så att jag kan komma vidare i mitt liv? Jag har övervägt att ta kontakt med min husläkarmottagning och även att gå och tala med en präst. Tack så mycket för din tid. Vänliga hälsningar!
Tack för din fråga. Jag förstår av din beskrivning att du känner dig låg, saknar kraft och energi och har svårt att fatta beslut. Detta har pagått mer än ett halvår (jag antar att du innan kände dig bra). Jag tycker nog att det finns mycket i din beskrivning som tyder på att du lider av en depression av ett sådant slag att läkemdelsbehandling kan diskuteras.
Jag tycker därför att Ddu skall söka professionell hjälp och en bra början brukar vara att söka din husläkare alternativt direkt på den psykiatriska öppenvårdsmottagningen på hemorten. Det är möjligen också så att du behöver annan slags behandling- tex kognitiv betteendeterapi. Förtvivla inte- det finns god hjälp att få.
Bästa hälsning,
Lars Davidsson
Överläkare, psykiater.
