Jag har alltid haft lätt för att hamna i nedstämdhet och depression, men de senaste två åren har detta tillstånd mer eller mindre varit kroniskt. Jag vet inte vad jag ska göra för att ta mig ur denna nedåtgående spiral och jag är på väg att förlora relationen till min sambo för han orkar inte med min nedstämdhet längre. Jag har provat samtalsterapi under drygt ett år, men det gav mig inget. Varför kan jag inte le och skratta längre? Varför mår jag konstant illa och känner yrsel? Finns det någon väg för mig att må bra på? Jag är för ung för att känna bitterhet och depression. Är det inte nu som jag ska vara på toppen i mitt liv? Varför känns det då som att livet redan har passerat och det enda som återstår nu är en enda lång väntan på pension och döden. Jag har inga glädjeämnen i mitt liv, inga kickar som lyfter mig, inget att se fram emot, och jag kan knappt glädjas åt det jag har heller. Jag vill vara lycklig men vet inte hur jag ska bära mig åt, för hur jag än gör så är det inom mig bara ett enda stort mörker. Vilka möjligheter har jag som jag kan hjälpa mig att inte känna mig så instängd i mig själv längre?
Du beskriver något som är vanligare än man tror nämligen en långdragen depressiv sjukdom. Man kan inte längre vara glad, det finns inte så många glädjeämnen i livet, det finns knappast något att glädja sig åt. Allt känns mörkt och man känner att det här blir nog aldrig bra det är "ett enda stort mörker".
Tack och lov finns många goda möjligheter att få denna nedstämdhet att vända. Tag kontakt med närmaste psykiatriska klinik eller mottagning för att få diskutera Dina symptom och få rätt hjälp. Som regel bör man i Ditt fall börja med antidepressiva läkemedel vilka hjälper de allra flesta. När symptomen börjat försvinna kan samtalsterapi göra god nytta och förstärka effekten av läkemedelsbehandlingen. Du skall inte längre behöva ha det så här svårt. God hjälp finns att få.
Vänliga hälsningar Jan Wålinder, professor, psykiater.
