Hej! Jag har allvarliga psykiska problem och har levt med det i ett år och sju månader. Det är få som vet det, men bara sådana som inte kan göra något åt det och ingen som står mig ganska nära. Jag skär mig i handlederna för att jag mår dåligt och jag var säker på att jag hade slutat med det och att jag var frisk för jag hade inte skärt mig på två månader men igår så brast det och jag skärde mig och var ute hela natten och bara gick från bro till bro. Jag mådde jättehemskt. Jag har bestämt mig för att söka hjälp men jag vet inte hur eller vad jag ska göra eller nånting. Jag måste ha hjälp snart annars tar jag livet av mig. Jag är så trött på att alltid må dåligt och vara deppig. Jag gör vad som helst för att få hjälp FÖRUTOM att prata med mina föräldrar. Dom får verkligen inte veta nånting, asså jag vet inte vad jag gör om dom ser alla skärsår på min arm, ärligt dom får inte veta någonting därför dom skulle inte förstå. Jag vet det för jag känner dom, dom skulle verkligen inte förstå att man mår dåligt och vill dö. Egentligen förstår jag dom eftersom jag inte har någon andledning till att vilja dö. Snälla, jag ber er, hjälp mig att få hjälp utan att mina föräldrar ska få reda på nånting. Tack så mycket. ålder: 15 kön: tjej längd: 161 cm vikt: 44 kg
Hej !
Tack för att du hör av dig! När man är så gammal som 15 år har men rätt att bestämma en del själv. Du har alltså rätt att söka hjälp på egen hand. Det naturliga stället att söka hjälp för psykiska problem är närmast BUP-mottagning.
Som regel vill man där att föräldrar får ta del och hjälpa till, men du har rätt att först få en egen kontakt. Senare kan du bestämma när det är dags att prata med föräldrarna. Jag skulle föreslå att du tittat i telefonkatalogen på de blå landstinssidorna. Där skall det gå att hitta BUP-mottagningens telefonnummer. Hittar du det inte kan du ringa nummerbyrån 118 118 och be att de hjälper dig med numret till BUP. Det finns antagligen i närmaste stad.
När du får kontakt med BUP berättar du precis det du skrivit i frågan till Netdoktor. Om man som tonåring känner som du att det är knappt du orkar leva brukar man få en tid väldigt snabbt. Det är viktigt att du berättar just det du skriver, nämligen att du skurit dig och gått från bro till bro. Då är det bäst chans att de förstår att det är bråttom.
Då får du komma dit och träffa någon du kan berätta för vad det är som gör ditt liv så svårt. Försök vara så ärlig du kan - då får du bästa hjälpen. Ibland behöver man träffa den personen mer än en gång innan man fått allting sagt, men ge inte upp. Försök med några samtal tills du känner att du verkligen fått kontakt. Hoppas nu det här går bra för dig. Skulle du inte lyckas så hör dig igen till Netdoktor.
Vänliga hälsningar från Gunilla Olsson, barn och ungdomspsykiater.
Netdoktors fakta om depression »
