Jag vet inte, ibland tycker jag att jag nog borde söka hjälp, men ibland inte. Ofta går jag med självmordstankar, negativitet, osäkerhet och tankar på en gången händelse som fortfarande gör väldigt ont. Men jag är nitton år, så jag tänker ofta att det nog går över, att det bara är tonåren som spökar. För ibland är det så att jag tycker att livet känns helt ok, och jag vågar göra saker, även drömma. Det gör att det känns som att jag inte har rätt att söka hjälp. Jag mår ju bra ibland. Ingen kommer vilja ta emot mig, det kommer att vara bortslösad tid som någon mycket sjukare skulle kunna ha. Vad gör man?
Hej, du som undrar om du har rätt till hjälp!
Av de rader du skrivit drar jag slutsatsen att du både har rätt till och behöver hjälp. Antingen kontaktar du en vårdcentral och ber dem remittera dig till den lokala psykiatriska mottagningen eller så tar du direktkontakt med dom. Det bör finnas uppgifter i telefonkatalogen eller på nätet om telefontider då man kan ringa in till mottagningen och diskutera sitt ärende och bli inbokad för en första konsultation. Du behöver inte tveka om din rätt till hjälp. Du ska kunna måbra merparten av din tid, inte bara någon gång då och då.
Hälsningar Jan Davilén, Överläkare, Psykiatriker
