Fråga: Har jag verkligen depression?!

Hej. Redan när jag var 10 år blev jag diagnostiserad med depression på grund av att jag var sängbunden nästan hela dagarna och så åt knappt något så jag fick anorexia. Var aldrig i skolan eller träffade vänner heller. Jag har provat remeron, fluoxetin och efexor efter det fast ingen hade någon som helst verkan, så efter ca 1år bestämnde vi att avsluta medecineringen och sluta att gå på terapi. Efter några månader blev jag bra bara över en natt, utan nån medecin eller terapi alls. Skolan gick jättebra och jag kände mig lyckligare å piggare än jag nånsin gjort, men när jag var 13 år drabbades jag av en till djup depression och social fobi. Min läkare gav mig Sertralin och stesolid, sertralin gav ingen effekt, men stesolid hjälpte lite. Jag avslutade behandlingen efter några månader, fast jag mådde skit och jag mådde sämre än jag någonsin gjort. När jag var ca 16 år så blev jag helt plötsligt bra igen, i ca 7 månader var min värld perfekt, jag blev jättesocial och det kändes som jag kunde göra allt. Men min mamma och min lärare var oroliga och misstänkte att jag hade ADHD. Mot min vilja gick jag till slut med på att gå och träffa en psykolog, som sedan skicka mig till en annan läkare som gjorde massor av tester. Resultaten blev ca 50% chans att jag hade ADHD men sen blev det inget med mer det, och jag forsatte ingen behandling. Jag måde jättebra tills jag var ca 17½ år, då jag blev diagnostiserad med simplex Schizofreni, men vägrade all medecin
Men nu 19 år anser min nya läkare att jag inte har Schizofreni eller adhd, utan en depression och social fobi. Har provat remeron igen utan nån förbättring och mina läkare vill att jag ska prova fler SSRI-preparat. Men jag börjar bli trött på mediciner och på att gå på terapi som inte funkar och har tappat hoppet...och jag undrar vad som igentligen är fel på mig när inget hjälper. Min fråga är vad som krävs för att få göra en ECT och om man är sövd då? Och kan de va nåt annat än depression som jag har? MVH: ett hopplöst fall..