Hej! Jag är en kvinna på 23 år (174 cm, 58 kg) som varit deprimerad i perioder sedan 16 års ålder. Jag har ätit Citalopram (20 mg/dag) i två år sammanhängande, med en lägre dos under sommaren (10 mg/dag) då jag mår som bäst. Även samtalsterapi. Efter att ha hoppat av gymnasiet p.g.a. depression har jag nu kunnat läsa in allt på komvux och har mått väldigt bra. I mars i år började jag trappa ner medicinieringen för att så småningom kunna bli helt "fri". Jag tog det mycket försiktigt och stegvis slutade inte helt förrän för ungefär en månad sedan. Nu har jag flyttat till annan ort för att börja studera på universitet och jag har även min pojkvän här det skulle bli en ny fas i livet. Men jag har gått runt med en tillbakahållen gråtklump i halsen i två veckor nu, för att senaste dagarna helt krascha sönder och bara gråta och längta hem enormt mycket, varje liten grej och ord får mig att associera till något därhemma, och tårarna väller upp. Jag vill ju klara det här, jag har sett fram emot att få börja mitt eget liv "på riktigt" (har haft eget boende förr men i samma stad som föräldrarna)! Kan jag ha fallit in i depression igen för att jag slutat medicinera eller är det mer troligt att jag helt enkelt inte klarar att vara så långt hemifrån? Just nu verkar allt hopplöst. Börjar jag ta medicin igen och den hjälper hinner den ju ändå inte börja verka tills imorgon, då jag måste vara tillbaka i skolan för att inte hela terminen ska vara körd. Och missar jag studierna den här terminen får jag inte bo kvar i lägenheten eftersom det är en studentlägenhet. Om jag börjar medicinera igen, ska jag ta en liten dos eller ta full dos på en gång för att häva depressionen? Så här orkar jag i alla fall inte ha det jag har trillat rakt ner i en mörk brunn.
För mig tyder Din beskrivning på att Du fått ett återfall i Din depressiva sjukdom. Jag tror inte så mycket på förklaringen att Du mår dåligt pga att Du är långt hemifrån. Du har tydligen haft depressiva perioder sedan tonåren, ätit Citalopram i två år och har nu avslutat efter försiktig nedtrappning. Så kommer depressionen tillbaka inom loppet av någon månad. Det är så det brukar bli hos personer som behöver långtidsbehandling. I Ditt fall är det högst sannolikt att Du behöver läkemedel under många år framåt. Faran är alltid att man slutar för
tidigt. Mitt råd är att Du snabbt börjar medicinera igen och då startar med full dos på engång.Tag kontakt med Din behandlande läkare för uppföljning och diskussion kring medicineringen. Vi har idag goda erfarenheter av hur långtidsbehandling skall skötas. Utsikterna är mycket goda att Du snart skall må bra igen.
Vänliga hälsningar Jan Wålinder, professor, psykiater.
