Min kille somnar under restaurangbesök och på möten. Kvällstid slocknar han vid 20.00 ca utan att han lagt sig. Ofta vaknar han igen och slocknar på nytt i någon stol eller soffa. Han går visserligen upp tidigt, 06.00 men även på semestern har han detta problem. (Han motionerar regelbundet.) Jag har funderat över två orsaker, den första är depression. Han klarar inte stress alls utan blir ofta otrevlig då eller väldigt obeslutsam. Han är suverän i sitt yrke och får ibland stora uppgifter samtidigt som hans egen bild av vad han klarar av är en helt annan. Han går lätt i lås när han ska prestera på något lite nytt område. Naturligtvis löser det sig tillslut och han får beröm - för han är verkligen duktig. Naturligtvis får vi relationsproblem när han blir otrevlig eller går i lås. Min andra teori är mer fysisk. Det rycker lite i kroppen på honom. Inget som syns men om han håller min hand om kvällarna kan jag känna att ex hans tumme ofrivilligt trycker på min hand lite löst i en stadig rytm, ungefär som pulsslag. Det pågår något i nerverna som verkar lite tröttande. Att få honom att söka hjälp är inte lätt. "Jag är bara pressad just nu" säger han. Känner att jag måste presentera någon teori så han kommer iväg till någon undersökning. Vad kan det vara och vart ska vi vända oss? Jag gillar ju den här mannen och vill att han ska må bra.
Tack för din fråga. Av din beskrivning att dömma tycker jag inte det verkar som att din pojkvän lider av depression. Däremot finns det andra åkommor som
skulle kunna förklara det lite underliga faktum att han somnar på de mest besynnerliga platser. Narkolepsi (en slags neurologisk åkomma) är en möjlig
orsak och det kan väl möjligen också finnas andra förklaringar. Jag tycker att det vore väl värt att försöka få honom till distriktsläkaren för en diskussion och undersökning. Att han har dåligt självförtroende (trots att han verkar rätt kapabel) och uppför sig mindre bra när han känner sig pressad tror jag har med andra saker att göra- kanske skulle han må väl av att konsultera en samtalsterapeut? Jag kan förstå att han kanske inte är så benägen att söka hjälp- kanske det därför vore klokt att börja med ett distriktsläkarbesök?
Lycka till!
Vänliga hälsningar Lars Davidsson, psykiater, överläkare.
Netdoktors fakta om depression »
