Jag är 19, tjej, 67kg, 167cm. Under sommaren förra året låg jag inlaggd på psyket pga ångest o deppresion. Men där får man ingen hjälp. De enda är att det är speciella sovtider så att man får lite rutin på vardagen. Jag är självdestruktiv och vill gärna skada mig själv. När jag låg inlaggd fick jag inte ha min rakhyvel....men när ja skulle ducha fick jag låna den...de tar ca en timme innan dom kollar till en att allt e bra. Man hinner gått o väl ta livet av sig om man vill. Man får ingen kontaktperson att prata med och när man skrivs ut på grund av platsbrist så får man ingen uppföljning alls. Nu har jag fått tillbaaka alla mina besvär ja hade förra sommaren, vag skadar mig o vill inte leva längre. Jag är livrädd för mig själv och för vad ja kommer göra men mig själv.....men det finns ju ingen hjälp att få, jag kan ju inte ens finna trygghet från mig själv på psyket...vart ska ja ta vägen?? innan de e för sent..
Tack för Din fråga.
Jag känner mig uppriktigt ledsen över de erfarenheter som Du fått utstå medan Du var inlagd pa en psykiatrisk avdelning. Det är för mig uppenbart att Du inte fick den hjälp och behandling som Du hade behövt. Särskilt bekymmrad är jag över att Du tydligen skrevs ut utan någon särskild uppföljning alls- det tycker jag nog att Du hade behövt.
Frågan är då vad som kan göras.Tyvärr är det väl så att det enda rimliga råd jag kan ge Dig är att söka upp den psykiatriska mottagningen på hemorten och försöka att förklara Dina besvär så bra som möjligt. Förhoppningsvis kan Du därigenom få den hjälp och stöd som Du behöver. Ett annat alternativ skulle möjligen kunna vara att söka upp någon privatpraktiserande psykiater- i det fall Du känner en så stor misstro mot den offentliga vården. I det fall denne är försäkringskasseansluten kostar det Dig inte mer än i offentlig vård.
Hoppas att något av dessa sätt skall kunna fungera för Dig!!!
Bästa Hälsningar Lars Davidsson överläkare, psykiater.
