Jag är 39 år, längd: 1,71 m och väger ca 60 kg. Jag blev sjuk för fyra år sedan. Läkaren sa att jag hade astma men efter många månader och svår andnöd visade det sig att jag hade en punterad lunga. Jag höll på att mista livet men klarade mig pga av god kondition. Idag är jag opererad och fick bestående men. Konstant smärta vid djupanding. Alltså kan jag inte träna som jag är van vid (20 år tillbaka). Detta har gett mig depression och djup nedstämdhet. Det känns som jag kvävs jag blir jätteledsen. Jag har även fått sömnstörningar och sover inte mer än ca 4 tim/dygn. Jag blir apatisk och avslagen. Inte alls mig själv. Detta ger ångest och jag känner mig värdelös. Jag fick tabletter mot sömnstörning och jag äter antidepressiva tabletter. För någar veckor sedan var jag så nedstämd (min man provoserade mig och är väldigt oförstående) så jag tog alldeles för många tabletter och höll på att mista mitt liv. Jag har ångest även för detta. Jag mår dåligt av att känne mig så dålig och värdelös. Jag saknar fullständigt allt vad trygghet och harmoni heter. Vad råder ni mig till? Varför får kvävningskänsla och bara gråter, när som helst? Jättetacksam för svar!! Hälsningar...
Hej!
Jag förstår att du mår dåligt. Med ett riktigt omhändertagande och bra information från dina läkare tror jag att detta hade kunnat undvikas. Som jag förstår det har du till att börja med felbehandlats.
Att inte göra lungröntgen på en nydiagnosticerad "astma" i din ålder måste betecknas som ett konstfel. I stället led du av det som kallas pneumothorax, dvs i allmänhet en liten skada på lungan som gör att den dubbelhinna som omger lungan fylls med luft och lungan sjunker ihop. Nu är du opererad och jag kan bara gissa vilken typ av ingrepp som utförts. Måhända har man åtgärdat det hela genom att få lungan att på en större yta växa fast på insidan av bröstkorgsväggen. Det är åtminstone en typ av ingrepp som görs när en person drabbas av återkommande episoder med pneumothorax (ofta i smb med lungemysem). Eventuellt åtgärdades det hela genom att man bara lade in en slang i lungsäckan som sög ut luften varvid lungan "blåstes" upp igen. Har det hela stått en lång tid kanske det var en otillräcklig åtgärd??
Du borde dock ha fått tydliga besked om den drabbadse lungans funktion efter att pneumothoraxen var åtgärdad. I händelse av permanent lungfunktionsnedsättning så går denna att mäta. I princip klarar man sig med en lunga eller t o m mindre än det, men då är den fysiska kapaciteten ordentligt nedsatt. Din lunga kanske fungerar fullt ut, och de obehag du känner kanske "bara" är sviter i form av känningar/smärtor efter ingreppet. Kanske är det mesta bara ett uttryck för en ångest som du bär på?? Andningen är intimt sammankopplat med psyket, och störningar med ångest ger ofta upphov till lufthunger. Tvärtom gäller också, lungfunktionsstörningar kan lätt ge ångest.
Nu verkar det som om du blivit helt upptagen med detta och att du drabbats av en depression. Du bör kontakta din husläkare för att få svar på de frågor jag berört ovan, dvs vad dina obehag beror på och hur det står till med den drabbade lungan. Klara besked kan säkert skingra en hel del oro. Dessutom behöver du förmodligen en stödjande samtalskontakt i kombination med en adekvat antidepressiv medicinering. Möjligen finns det i din livshistoria erfarenheter av otrygghet som gör att du reagera ovanligt starkt i den här situationen. Om din husläkare har misstankar om det kan han remittera dig till en psykiatrisk mottagning.
Hälsningar Jan Davilén, Överläkare, Psykiatriker
