Jag är 25 år. ca 166 cm, vägt mellan 65 och 44, just idag, ca 55 kg.. Har alltid arbetat mot mina sändigt återkommande depressioner sedan jag var tolv. Har haft de flesta ätstörningarna man kan tänka, men försöker leva som vanliga människor, men känner jag aldrig blir normal. Jag har gått i terapi i 2 år, men det hjälper föga. Jag har börjat dricka en del, bara för att orka existera. Behövde jag inte hänsyn tll nån, skulle jag ta livet av mig omedelbart, Nu har vänner, som inte känner varandra, börjat fråga mig om jag är manodeppressiv eftersom jag vissa tider är trots destruktivitet, naiv, spänd och totalt rastlös och som de säger:speedead. Jag lovar saker i framtiden/nästa vecka. Jag lovar, planerar, men när tiden är kommen,.. vill jag inte ens dra upp bara persienneerna. Stänger av telefonen, äter inte och vill mest dö. Kan jag vara manodeppressiv? eller är det bara min deppression? Jag vill inte leva SÅ här, det föstör mitt liv.
Tack för Din fråga. Du berättar att Du lidit av depressioner sedan Du var
tolv, haft ätstörningar och sedan några år tycker Du att Du dricker för
mycket. Ditt stämningsläge skiftar från ena veckan till den andra och Du
lovar saker som Du sedan inte förmår att hålla. Två års terapi har varit
till föga hjälp. Du skriver inte om Du tar några mediciner eller inte men
jag antar att Du har träffat en psykiater vid något tillfälle. Av Din
beskrivning att döma får jag inte intrycket av att Du skulle lida av
bipolär sjukdom i klassisk mening men det finns naturligtvis atypiska
varianter. Jag tycker att Du skall se till att konsultera en psykiater som
säkert kan vägleda Dig rätt och om nödvändigt förskriva Dig eventuella
medikamenter.
Bästa Hälsningar Lars Davidsson psykiater.
