Jag har haft djupa depressioner fram och tillbaka de senaste tre/fyra åren. Som längst var jag nog riktigt nere i ca 6 mån i streck. Men jag funderar ibland om jag är bipolär. Jag tror nog inte att jag är det, men vissa saker stämmer in på vad jag läst om hypomani eller mixed states. Ibland går jag plötsligt ur min depressiva sinnesstämning och känner mig "hög" (ibland känns det bra, men ibland vill jag bara att det ska försvinna). Det har hänt att jag under en sådan period har känt mig oövervinnelig, men som regel känner jag mig bara väldigt nöjd med mig själv och självsäker. Ibland känner jag att jag pratar fortare och gör/tänker fortare än jag hinner med, men detta inte hela tiden. Ibland har folk frågat om jag har varit onykter, för att jag har verkat ovanligt uppåt. Jag märker ingen skillnad i sömnbehov, möjligtvis en timme eller två, men ingenting jag märker av. Ofta så växlar jag om från att vara väldigt i extas och tillfreds med allting i världen till att bli väldigt irriterad på andra människor (oftast folk jag inte känner) utan någon som helst anledning. Och det faktum att jag ens reflekterar över om jag är drabbad gör väl att jag inte är det, eftersom det ofta står att den sjuke inte inser att ngt är fel? Dessa perioder är aldrig särskilt långa, från 2 dagar till som längst runt en vecka. Jag kan känna att jag inte bryr mig om saker som annars skulle behövas prioriteras, som skolarbete o dyl. Troligtvis är jag väl för ung för att ställas en diagnos på, jag är bara 19, men är dessa symptom någonting som senare kan utvecklas till att bli bipolär sjukdom? Jag bör väl tillägga att, vad jag vet, så har ingen i min släkt diagnostiserats med bipolär sjukdom. Har aldrig ätit några mediciner. Äter hälsosamt för att gynna min träning (college-basket) och för att inte falla tillbaka i mina ätstörningsmönster. Har haft lite bekymmer med självskadebeteende, och har tidigare druckit alkohol och rökt cigaretter för att antingen att jag slutat bry mig om min kropp och tänkt att det inte spelar någon roll, eller för att bedöva ångest. Som tur är kan jag avstå allt detta pga basketen, eftersom det är vad som håller mig uppe när jag är på väg ner i ännu en svacka, men när säsongen är slut så brukar det brista. Det fanns dock depressionsepisoder då jag inte brydde mig om basketen längre. (Och folk säger att de som tränar och äter nyttigt är lyckliga människor.) Har även mkt ångest. Detta blev långt, men kanske kan Du ge ngt svar om mina funderingar om bipoläritet? Tacksam för svar.
Tack för Din fråga. Av Din beskrivning att döma känner jag mig inte inte särskilt övertygad om att Du skulle lida av bipoläritet (jag tycker att de perioder av upprymdhet som du beskriver är alltför korta)- däremot tycker jag nog att de depressionsperioder som Du beskriver är besvärliga nog för att Du skulle söka för dem. Bäst gör Du detta genom att vända Dig till Din husläkare alternativt den psykiatriska öppenvårdsmottagningen på hemorten.
Bästa hälsningar Lars Davidsson överläkare, psykiater.
