Hej! Är en tjej på 28 år. Har de senaste fyra åren egentligen inte känt mig riktigt glad. Eller, det är en berg- och dalbana som är lite väl häftig kan man säga. Ena dagen känns allting bra och det är inga bekymmer. Nästa dag däremot känns allt tråkigt och värdelöst. Känns som om jag inte har några vänner, att ingen bryr sig, jag blir lättirriterad, gråter för ingenting osv. Kommer längre perioder ibland när jag inte åker berg- och dalbana, utan mår bra. Det som gör mig mest ledsen är att jag har varit singel väldigt länge. Har haft chanser, men det var längesen det kändes riktigt rätt. Börjar fundera om jag ska "nöja mig" med någon??? Eftersom jag har varit singel så länge har jag börjat att leta fel på mig själv och mitt självförtroende blir sämre och sämre. Innerst inne vet jag att jag inte ser ut som någon fågelskrämma eller beter mig som en idiot, men jag mår inte bra längre av att leva ensam så snart vet jag inte vad jag ska tro. Kanske är det något fel på mig? En annan sak som känns jobbigt är att jag känner mig som en slaskhink ibland. Får ofta en känsla av att jag lyssnar och lyssnar på alla andras bekymmer (oftast bekymmer i förhållanden) och ger råd osv. Visst vill jag ställa upp för mina vänner, men ibland känns det som att ingen lyssnar på mig. Vet att den här känslan inte alltid är sann, men på något vis kan jag känna mig nertryckt stundivs. Ibland blir jag arg inombords och tänker att dom ska i alla fall vara glad att dom har ett förhållande... Kan även känna mig nedstämd av alla dessa problem som jag får höra. Kanske borde jag vara bättre på att säga ifrån? Men var sätter man i så fall gränsen? Har också märkt att jag har väldigt kort stubin just nu, speciellt när det gäller mina föräldrar. Får väldigt dåligt samvete ibland när jag märker att jag är otrevlig mot dom. Förstår inte mig själv riktigt vad det är jag retar mig på. Känner mig också väldigt känslig, gråter mycket när ingen ser osv. Skulle nog kunna skrive hundra rader till, men detta är i alla fall en övergripande beskrivning. Är det här en depression? Vad kan jag göra åt det? Vill inte åka berg- och dalbana mer. Det tär på mig... Tack på förhand!
Tack för Din fråga.
Av Din beskrvning att döma är det nog inte så lätt att säga vad Du lider av- om Du nu lider av något särskilt i en psykiatrisk sjukdomsmening. Det skulle mycket väl kunna vara en depression men också kanske något annat.
Mitt förslag är därför att Du uppsöker en psykiater och diskuterar Dina problem. På så sätt kan man säkert komma fram till en rimlig diagnos och också råda Dig vad Du skall göra åt detsamma. Kanske bör Du ta antidepressiva
mediciner- kanske behöver Du annan mera psykologisk/psykoterapeutisk hjälp.
Säkert finns det god hjälp att få för Dig!!!
Bästa Hälsningar Lars Davidsson överläkare, psykiater.
