HEj, min dotter som är 10 år har det jättejobbigt just nu. Hon vill ha full kontroll på var hennes pappa och var jag är. Hon ringer och undrar när vi kommer o.s.v. Hon upplever det som om hon vill kräkas och att hjärtat rusar när hon inte vet var vi är. Jag upplever det som om hon får panik. Hon säger själv att hon vill att det ska sluta och att hon kämpar emot känslorna som kommer upp. Hon är jätteduktig och jag tycker att vi gör allt för att hon ska må bra. Men man kan inte låta henne ha kontroll på allt. Saker hon gjort tidigare, fotbollsträning, ridning m.m klarar hon inte av själv längre. Vi ska följa med. Jag följer även med till skolan på morgonen för att hon ska känna sig trygg. Jag vill även nämna att detta var en kavat tjej som var pigg på det mesta tidigare. Vi har varit och kollat att allt fysiskt är ok hos doktorn. Vi talade då om hennes problem, doktorn tyckte vi skulle kolla med skolan att allt funkade. Det har vi gjort och både min dotter och personalen på skolan tycker att allt med kamrater och arbete är bra. Hon har helt enkelt bara blivit rädd och ängslig och mitt hjärta värker för henne. Jag vill att hon ska vara sorgfri och leka och ha kul. Jag vill även nämna att hon har upplevt att nära och kära kan försvinna. Mormor och Morfar gick bort för 2 år sedan. Båda två var sjuka i demenssjukdomar och vi hade en kämpig tid. Jag upplevde inte att hon tog deras död så hårt. Hon visste hur sjuka dom var. Jag vill även att allt detta kom plöstligt. Bästa häls.
Hej,
Din 10-åriga dotter har helt uppenbart drabbats av ett ångesttillstånd. När
det drabbar ett barn får barnet ofta en rädsla för vad som skall hända med
föräldrarna så fort de inte är tillsammans med barnet. Rädslan kan bli så
stark att den ter sig som panik. Ångesten har ofta inte någon förklarlig
orsak. Andra gånger kan det finnas något dolt problem som föder oro, till
exempel sjukdom eller påfrestningar på föräldrarna som barnet anar eller
känner på sig.
När ångesten dyker upp plötsligt och utan att man kan hitta någon uppenbar
orsak, bör man snabbt få hjälp av en barnpsykiater. Om barn och ungdomar
drabbas av depression eller ångest är det viktigt att bryta tillståndet.
Det viktiga är att barnets utveckling inte bromsas upp och det gäller både
skolarbete, alla sociala relationer och den psykosociala utvecklingen.
När barn drabbas sv plötsliga ångesttillstånd är min erfarenhet att en
medicinering med SSRI snabbt kan få tillståndet att vända. Den goda
funktion din dotter hade tidigare skall alltså återställas så fort som
möjligt. Hon har upphört med fritidsaktiviteter, som tidigare har roat
henne, och det får inte fortgå. Tursamt nog klarar hon skolan bra och det
kan ha att göra med att hon har lätt för skolarbetet. Ni har ju också
backat upp henne på bästa sätt.
När man väl fått henne att må bra och fungera normalt igen, bör man vara
uppmärksam på att hon inte får kvar resttillstånd av att förvänta sig att
det skall dyka upp faror eller att hon inte skall kunna bemästra olika
situationer. För att få bort sådana tankar kan det behövas psykoterapeutisk
hjälp.
Barn med plötsliga ångesttillstånd kan också visa tecken på depression och
en del får depressioner i tonåren. Som läkare brukar man därför fråga om
det är vanligt med ångest eller depression bland släktingar. Det kan
nämligen finnas en benägenhet för depression och ångest som har starka
ärftliga inslag.
Hur det än förhåller sig är behandlingen densamma. Det finns läkemedel som
är testade för barn ända ner till 6 års ålder. Det har inte kommit fram
några negativa effekter av dessa SSRI, som man använder både mot depression
och ångest. Det har påtalats att de skulle kunna framkalla
självmordstankar vid behandling av depression, men det gäller inte det
medel som är mest omfattande testat till barn och tonåringar, nämligen
Fluoxetin.
Vill man inte alls tänka sig medicinering så är kognitiv beteendeterapi den
form av psykoterapi som visat god effekt. Det tar längre tid att bli
återställd, men barnet får lära sig sätt att bemöta svårigheter som barnet
kan ha nytta av i framtiden. I terapin får barnet hjälp av en terapeut att
ta sig igenom rädslorna och ångesten och uppleva att det plågsamma då går
över.
Vad ni än väljer för form av behandling, tycker jag att ni snabbt skall
söka hjälp för er dotter på närmaste mottagning inom barn- och
ungdomspsykiatrin. Hon skall inte behöva fortsätta att plågas av ångesten.
Hälsningar från Gunilla Olsson, barnpsykiater.
